Hoppa till innehåll

Rysslands presidentskifte illavarslande för Kaukasien

Ryssland väntar med spänning på vad Vladimir Putins återinträde som president kommer att innebära. Men i det oroliga Nordkaukasien verkar svaret vara givet – hårdare tag i en redan väldigt våldsam region. Det fick jag bekräftat under en resa i regionen för en vecka sedan.

Att människorättssituationen i Nordkaukasien är miserabel är en underdrift. Försvinnanden, tortyr och mord är vanligt förekommande och de som begår brotten straffas inte. Rebeller genomför terrordåd och de lokala ledarna motiverar sina hårda tag med behovet av att bekämpa terrorism. Människorättsförsvarare som påtalar övergreppen ses som fiender av de lokala presidenterna.

Ett undantag de senaste åren har varit Ingusjiens president Junus-Bek Jevkurov, som visat öppenhet för dialog med det civila samhället. Den senaste tiden har man startat en utredning mot två poliser som anklagas för tortyr och låtit människorättsaktivister utbilda poliser om mänskliga rättigheter. Jevkurov har även bekräftat att myndighetsföreträdare står bakom en del människorättsbrott, i ett möte med dåvarande presidenten Dmitrij Medvedev. Att det lilla har gjort honom till Norra Kaukasiens mest liberala ledare ger en fingervisning om situationen i regionen.

Med denna ”liberala” bild i bakhuvudet gick jag och mina kollegor, tillsammans med riksdagsledamöterna Marietta de Pourbaix-Lundin (m) och Björn von Sydow (s) till ett möte med presidenten i den skinande nya huvudstaden Magas. Han levde upp till den positiva bilden så länge vi talade om situationen i allmänna ordalag. Men så fort vi kom in på konkreta fall visade det sig att alla offer var ”terrorister”. Vi hade träffat offrens anhöriga under dagen och det var inga tillfälliga möten utan fall som våra partnerorganisationer jobbar med. En far hade inte sett sin son sen han kidnappades 2009 i föräldrarnas närvaro, en annan var med när hans son sköts ihjäl samma år och två unga män berättade om hur deras bror kidnappades i mars. I samtliga fall finns  många vittnesmål och bevis som utredarna struntat i att beakta. Presidenten hade dock sin egen bevisning och hyste inga tvivel om att ett ”omintetgörande” var rätt sätt att skipa rättvisa.

Ännu värre blev det när han började prata om en av våra kollegor, Magomed Mutsolgov som leder människorättsorganisationen Mashr. Han antydde att Magomed och hans organisation har terroristkopplingar.

Även om Jevkurovs liberala hållning under åren mest handlat om retorik och få konkreta förändringar, så har denna retorik förändrats. En myndighetskälla berättade att förändringen var tydligt kopplad till skiftet på presidentposten. Jevkurov hade en mjukare framtoning och tog mikroskopiska steg framåt under den på ytan liberale Medvedev. Med Putin vid makten går däremot andra signaler till ledarna i Norra Kaukasus.

De spår som Putin har lämnat efter sig i Nordkaukasien genom året är blodiga. Det var Putin i egenskap av premiärminister som startade det andra Tjetjenienkriget 1999 och det är under hans tid som president som Moskva genomfört den så kallade tjetjeniseringen. Genom en allians med Ramzan Kadyrov och hans klan har Moskva förvandlat det rysk-tjetjenska kriget till en konflikt mellan olika tjetjenska grupper.

Kadyrov har gjort Tjetjenien till en lokal militärdiktatur med egna lagar. Att Putin är nöjd med jobbet är tydligt. Summorna som pumpas in i Tjetjenien är mycket större än vad de andra republikerna får av Moskva – det syns med bara ögat när man färdas i regionen. Groznyj är fullt med skrytbyggen som kan mäta sig med de lyxigaste områdena i Moskva.
Samtidigt fortsätter kidnappningar och tortyr, om än i mindre skala än tidigare. Säkerhetsstyrkorna måste visa att de uppnår resultat så de fångar terrorister – verkliga eller påhittade. Jämte de gamla människorättsproblemen uppstår nya.

Dessutom blir folk allt räddare för att prata om brotten. Ett talande exempel upplevde vi i Groznyj när vi skulle träffa en grupp flyktingar som höll på att bli vräkta från sitt kollektivboende. Det är människor vars hus raserades under kriget, de flydde, kom tillbaka några år senare och fick bosätta sig i trånga kollektivhus. När Kadyrov nu vill visa att allt är återställt till de normala river man husen och jagar ut de boende på gatan. Inga synliga flyktingar – inget problem. När vi nu kom till mötet med ett grupp sådana människor dök bara en enda åldrad kvinna upp. Alla andra var för rädda.

Putins signal om hur Nordkaukasien ska styras är tydlig. Därför är det svårt att vänta sig något gott av utvecklingen i regionen så länge han sitter vid makten.

Vänligen logga in för att kommentera.