”Det är helt sjukt att en man kräver att hans fru ska hämta glas med vatten så fort han är törstig när hon samtidigt håller på med hushållsarbete med två barn runt halsen. Så ska riktiga karlar göra i Georgien, fast det är ju helt sjukt. Men säg inte till någon att jag tycker så!”. Det säger den medelålders taxiföraren Albert som kör mig genom Tbilisi en varm och vacker julinatt skrattande och tittar anförtroende på mig.
Georgien som ligger i Södra Kaukasien och är en av de forna Sovjetrepublikerna är fortfarande ett väldigt traditionellt samhälle. Kvinnor höjs till skyarna i sin egenskap av mödrar, samtidigt som de tvingas dra ett tungt lass av hushållsarbete, barn- och äldreomsorg och dessutom ofta är förvärvsarbetande. Politiken och näringslivet däremot är i princip uteslutande manliga domäner, vilket är djupt rotat i den så kallade ”kaukasiska mentaliteten”. Det är inte underligt att Georgien är sämst bland OSCE-länderna när det gäller andelen kvinnor i landets högsta lagstiftande organ som endast har 6,6 procent kvinnliga ledamöter.
Men från officiellt håll sägs det att det går framåt i Georgien när det gäller jämställdhet och kvinnorättigheter. Kvinnors deltagande är satt på den politiska agendan och för att råda bot på underrepresentation av kvinnor i politiken har en del lagändringar röstats fram i parlamentet. Ett exempel på det är ett finansiellt incitament som går ut på att de partier där var femte kandidat på partilistorna är kvinna kommer att få tio procent extra i statligt stöd. Frågan är dock om denna åtgärd kommer ha större påverkan – det blygsamma kravet på 20%-80% genusbalans gäller det endast den hälft utav de 150 mandaten som tillsätts genom proportionerliga val. De övriga 75 mandaten tillsätts genom personval och där har kvinnorna inte många chanser.
Politiken i Georgien är ett slagfält som endast riktigt rika och framgångsrika ger sig in på oavsett om det är på egen hand eller genom ett parti. Så vad betyder då en blygsam ökning på 10 procent till ett redan ganska så obetydligt statligt stöd för de två främsta rivalerna – den nuvarande Presidenten Saakashvili’s United National Movement eller miljardär Ivanishvili’s Georgian Dream – Democratic Georgia? Ja, inte mycket. Vilket även bekräftas av siffrorna – United National Movement har endast 10,9 procent kvinnor på sina partilistor och Georgian Dream – 16,5 procent.
Ytterligare framgångar i kvinnors rättigheter har varit jämställdhetslagen som antogs 2010 och den nationella handlingsplanen för FN:s säkerhetsråds resolution 1325 som handlar om kvinnor, fred och säkerhet, och antogs i december förra året. Detta är stora steg och onekligen en stor framgång för landets kvinnoorganisationer däribland många av Kvinna till Kvinnas samarbetspartners. Bakom dessa lagar står månader och år av minutiöst påverkansarbete, förhandlingar och diskussioner – kvinnoorganisationer emellan och med beslutsfattare. Många anser dock att utan rejäla åtgärder, utan några budgeterade satsningar kommer de dokumenten att förbli just dokument vars främsta syfte är att visa vännerna i väst en bild av demokratisk och jämställd utveckling i landet.
Det är med andra ord mycket som återstår att göra. För bakom alla dessa lagstadgade framsteg döljer sig fortfarande ett samhälle där kvinnors plats är precis som det har varit –i köket och vid mäns fötter – precis där den georgiska patriarken Ilia II vill ha dem. Varenda kvinnoorganisation som jag träffade under min resa som skribent för Equal Power – Lasting Peace webbkampanjen tog upp Patriarken Ilias kontroversiella uttalande. De flesta invånare i Georgien är religiösa och Patriarken är en av de största opinionsbildarna i landet. Under en söndagsmässa i april sade han nämligen att ”Familjen är en helhet som omöjligen kan ha två huvud. Vi måste veta att lyckan i första hand består av ömsesidig kärlek och respekt. När en man kommer hem från jobbet, måste frun tvätta av hans fötter, ge honom mat och omringa honom med värme”.
En bild av en genomsnittsfamilj med en man som kommer från jobbet är dock lite av en överdrift. Enligt en undersökning från Caucasus Barometer tror 39 procent av respondenterna att familjeförsörjaren i en georgisk familj vanligtvis är en kvinna (mot 36 procent som tror att huvudförsörjaren är en man). Men den verkligheten tycks inte stämma med den mentala samhällsbilden – 83 procent tycker att familjens försörjare borde vara en man och 63 procent att män ska fatta alla beslut i en familj.
Den djupt rotade världsbilden där kvinnan är underordnad den Kloke mannen återspeglar sig även i media. ”Kvinnologiken” heter showen och är en av georgisk TV-industris senaste insatser i jämställdhetsdebatten. Lättklädda och sminkade unga kvinnor brottas med elementära frågor av typen ”Snurrar månen runt jorden eller tvärtom?”, ”Hur många dagar är det i ett skottår?”. Männen som uppträder i två lag tävlar däremot inte i ”vem vet bäst” utan vem är bättre på att förstå kvinnologiken – alltså om kvinnorna kommer att svara rätt eller inte.
En kvinna med läppstift över hela ansiktet är ett annat exempel. I sin reklamkampanj för bilförsäkringar har ett försäkringsbolag visat en kvinna som krockade sin bil eftersom hon använde backspegeln för att sminka sig.
Den extrema sexismen tycks ge en ny impuls till kvinnorörelsen som förhoppningsvis kommer att hålla i sig, för den behövs verkligen. Det hålls parlamentsval i Georgien den första oktober. Flera partier har verkligen följt lagens bokstav och har kvinnliga namn på partilistorna, inte kanske så mycket för pengars skull utan för att visa välvilja gentemot väst. Förhoppningen är trots allt att den nya parlamentet får en större andel kvinnor än nuvarande skamligt låga 6,6 procent.