Hoppa till innehåll

Ryska huliganer – eller ryska regimkritiker?

I Ryssland kan man dömas för brottet мелкое хулиганство, vilket direktöversatt blir ”trivial” eller ”lindrig” huliganism. Detta ska dock inte förväxlas med den svenska brottsrubriceringen ”förargelseväckande beteende”. I Sverige förknippas huliganism med våldsamma idrottssupportrar i allmänhet, och med elitklubbarna i herrfotboll i synnerhet. I Ryssland är en huligan ofta något helt annat.

I Sovjetunionen fastställdes huliganism som en kriminell handling i Brottsbalkens 206:e artikel. I lagen nämndes ”trivial huliganism” (мелкое хулиганиство) samt ”uppsåtlig huliganism” (злостное хулиганство). Som ”huliganism” räknades sådant beteende som på ett avsiktligt och allvarligt sätt störde den allmänna ordningen och som förmedlade explicit och uppenbar respektlöshet mot samhället. Respektlöshet mot samhället är alltså något helt annat än respektlöshet mot fotbollsmatchers sportsliga regler.

Den ”triviala huliganismen” ansågs först som en paragraf tänkt att stävja ordningsstörande beteende i största allmänhet, så som t ex ungdomsslagsmål på gator och torg. Den tolkningen går att likna vid att i Sverige dömas för en ordningsförseelse enligt Ordningslagen, vilket handlar om just bråkigheter på offentliga platser eller vid vissa sammankomster. (I Sverige räknas visserligen även farliga byggnader, nyårsfyrverkerier och potentiellt livsfarliga istappar på hustak som störande av allmän ordning enligt Ordningslagen i Brottsbalken.)

Den ”uppsåtliga huliganismen” däremot var huliganism som begicks ”med extraordinär cynism, med motstånd mot upprätthållandet av lag och ordning, med användning av vapen eller försök till det, eller som begåtts av en återfallsförbrytare”.

Även en rad andra handlingar kriminaliserades med hjälp av den 206:e paragrafens lindriga huliganism, såsom lösdriveri, politisk kritik, offentliga svordomar, eller förargelse i största allmänhet. Under perioder var huliganism det vanligaste brottet att dömas för i Sovjetunionen.

Dagens ryska paragraf om huliganism gäller myndiga personer över 16 år. Formuleringen om ”lindrig” eller trivial huliganism finns kvar, även om lagen delvis är omskriven i övrigt. Idag finns en ”allvarlig” form av huliganism – riktad mot myndighetsrepresentanter – och som fått ett nytt sjuårsstraff.

Senaste månaderna har den ryska huliganism-lagstiftningen med tydlighet aktualiserats. I slutet av juli inleddes en rättegång mot tre unga ryska kvinnor som i februari framförde en punklåt i Frälsarkatedralen i Moskva. Det hela var en protest mot i första hand Putin, som då ännu inte valts om till president. Gruppen – punkrockbandet/konstnärskollektivet Pussy Riot – provocerade ytterligare genom att lägga upp videoklipp från detta och andra liknande framföranden på Youtube.

Straffet kan bli sju års fängelse, för just brottet allvarlig huliganism. I Sverige hade man för samma tilltag nog på sin höjd riskerat tämligen obetydliga dagsböter enligt brottsrubriceringen förargelseväckande beteende. I Ryssland däremot ignoreras inte ens de små och ibland komiska politiska provokationerna. Åklagarsidan har dessutom genom en rad olika taktiker försökt framhålla de unga kvinnornas brott som religiöst, snarare än politiskt förankrat. ”Hatet” ska, enligt åklagaren, ha riktats mot Rysslands alla ortodoxa eller den kristna tron som helhet. Gruppen själv hävdar att manifestationen var politisk och riktad mot Putin och hans maktutövning och nära koppling till rysk-ortodoxa ledare. T ex har höga representanter för kyrkan uppmanat troende att rösta på Putin och att avstå att delta i demonstrationer.

Huvudförhandlingarna i rättegången är nu över, och den 17 augusti förkunnas domen. Det blir dock en svår balansgång för åklagarsidan. Medierepresentanter har varit välkomna under förhandlingen och har kunnat förmedla till omvärlden hur punkgruppen uttrycker att det är hela det ryska styret under Putin som står inför sin dom den 17 augusti. Samtidigt ses friande domar i Ryssland ofta som nederlag eller tecken på svaghet hos både staten och domaren. Bara några procent av alla rättegångar leder till friande domar.

Aleksej Navalnyj – bloggaren som i vintras mobiliserade Rysslands största demonstrationer sedan Sovjetunionens sammanbrott – kallades även han nyligen till förhör. Brottsrubriceringen: att ha ”orsakat ekonomisk skada” för ett statligt skogsbolag. Han förbjöds lämna Moskva och riskerar 10 års fängelse för ett brott som många menar bara är påhittat och ett vapen mot en oppositionell.

Även demokratiska demonstrationer i Ryssland har på senare tid fått förhålla sig till dels ökad kriminaliseringsgrad (fler handlingar ses som kriminella), dels strängare påföljder. Lagen om ”störande av allmän ordning” har praktiskt nog blivit en paragraf som man kan tysta oppositionella med (däribland tidigare schackvärldsmästaren Garri Kasparov).

Nyligen beslutade den Putintrogna duman att bötesbeloppen för olagliga demonstrationer skulle höjas till att motsvara en normal rysk årslön. De som fattade beslutet var alltså de duma-ledamöter som i december förra året orsakade massdemonstrationer mot utbrett. Man kan verkligen förstå om känslan av maktlöshet inför det politiska breder ut sig i Ryssland. Det är lätt att tänka att det är dumt av regimkritikerna att genomföra smått pinsamma eller rent av onödigt provocerande framträdanden i en kyrka. Kan de inte kritisera på ett mer seriöst sätt? Problemet är att det dels blivit svårare att kritisera seriöst, dels att utlandets medier främst bryr sig om protesterna med underhållningsvärde.

Vidare läsning:

2 kommentarer till “Ryska huliganer – eller ryska regimkritiker?”

  1. TT-telegrammet som återgavs i Kristianstadsbladet och många andra tidningar är missvisande. Mannen åtalades för hela tio olika brott, bl a misshandel, försök till misshandel, olaga hot, våld mot tjänsteman och hot mot tjänsteman.

    Han hade flera gånger gått in på barnavdelningen i stadsbiblioteket i Hässleholm och börjat lägga händerna på barn som satt där och välsigna dem. När en bibliotekarie sa att han inte fick röra barnen tog han struptag på henne. Mannen har knuffat eller slagit människor i ansiktet vid flera tillfällen, bl a därför att de vägrat låta sig frälsas av honom. Bl a angrep han en kvinnlig konduktör som försökte förklara för honom att han inte fick antasta passagerarna. Dessutom hade han slagit sönder ett krucifix i en kyrka och en större ljusstake i en annan.

    Det är missvisande av ”bjolso” att jämföra en man som dömts i Sverige pga att han upprepade gånger använt våld och slagit sönder värdefull inredning i kyrkor med domen mot Pussy Riots upproriska men våldsfria protest. De använde inte ens så mycket våld som Jesus när han drev månglarna ur templet. Så här står det i Matt 21:12-17:

    ”Jesus gick till temp­let och drev ut alla som sålde och köpte där. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor, och han sade till dem: ”Det står skrivet: Mitt hus skall ka­llas ett bönens hus. Men ni gör det till ett rövarnäste.”

Vänligen logga in för att kommentera.