Georgien är det land i OSS där jag känner störst oro för
min egen säkerhet. Möjligen har det ett samband med att medborgarna
där inte litar på sina egna poliser. Det har gått så
långt att parlamentet förbjudit trafikpolisen att upprätta flygande
kontroller längs vägarna. Det gjorde de nämligen oftare för
att kräva mutor än för att upprätthålla lag och ordning.
Trafikanter som vägrade betala därför att de faktiskt inte gjort
något fel fick ofta stryk.
Det hindrar inte att det finns poliser som försöker ändå.
När den första snön föll den här vintern råkade
jag befinna mig i bergen ovanför Georgiens Ramlösa, d.v.s. den lilla
staden Borjomi vars mineralvatten säljs över hela det forna Sovjetunionen.
Bussen som jag skulle åka med till Tbilisi var lika väl förberedd
inför vintersäsongen som pendeltågen hos Stockholms Lokaltrafik
brukar vara. D.v.s. att det tog fyra timmar att tina upp dess mekaniska delar
innan vi äntligen kunde ge oss iväg.
Efter några mil blev bussen stoppad av en polispatrull som väntade
vid vägkanten. Busschauffören reste sig som brukligt för att
gå ut och göra upp med poliserna i avskildhet. De femton passagerarna
i just den här bussen råkade dock förutom mig bestå mest
av parlamentsledamöter och journalister. En av de deputerade sa åt
chauffören att sitta kvar. Då beordrade den förste av poliserna
honom att komma ut.
– Du stannar. Det ska finnas vittnen, sa parlamentsledamoten.
– Se till att komma ut nu, fräste polisen irriterat.
Då vände sig parlamentsledamoten direkt till polisen och påpekade
att det redan sedan ett par år är förbjudet att upprätta
flygande kontroller.
– Vi har full rätt att stoppa er eftersom vi har operativ information
om er, svarade polisen myndigt. Han drog ut extra på orden operativ information.
Han visste att det var en mantra som kunde knäcka vilken lekman som helst.
Den här gången utlöste den emellertid till hans häpnad
ett rungande skratt bland passagerarna. Polisen blev högröd och hans
båda biträden såg chockade ut.
Sedan följde en munhuggning men poliserna insåg snart att de hade
förlorat kampen. Vi var för många och flera passagerare var
uppenbarligen både smarta och inflytelserika.
Efter en stund stod de inblandade tysta och blängde på varandra utan
att komma på något att säga. Till slut sa parlamentsledamoten:
– Nu kör vi.
Men polisen stod kvar inne i bussen.
– Börja köra lite lugnt, fortsatte han stillsamt vänd till
chauffören.
Bussen rullade sakta igång och polisen klev snabbt av medan hans två
kollegor som väntat utanför stod som levande frågetecken.
Ytterligare två polispatruller vinkade in oss under den fortsatta resan
till Tbilisi men chauffören nonchalerade dem och körde förbi.
Det var dumt gjort av honom för det händer att polisen skjuter.
Torgny Hinnemo
E-post: webmaster@sallskapet.org