Den 16 november 2001 var det dags för Sällskapets teaterbesök
på Stadsteaterns för att se deras uppsättning av Tre systrar.
Kvällen inleddes med ett glas vin och ett mycket uppskattat föredrag
av professor Lars Kleberg i Sergelrummet alldeles i anslutning till Stora
scenen i Kulturhuset.
Lars började med att berätta om Tjechovs samarbete med Konstnärliga
teatern i Moskva (MchAt) – ett mycket fruktbart samarbete, som dock ibland
utsattes för vissa spänningar. Konstnärliga teatern framförde
önskemål om att Tjechovs pjäser skulle innehålla hjältar
och hjältinnor samt dramatiska upplösningar. Enligt Lars var detta
otänkbart för Tjechov vars poäng var frånvaron av hjältar.
De olika karaktärerna befinner sig i en situation när pjäsen
börjar och när pjäsen är över har situationen inte
förändrats dramatiskt. Lars fäste också sina åhörares
uppmärksamhet på att personerna i Tjechovs pjäser tenderar att
prata förbi varandra.
Med dessa ord i bakhuvudet kunde Sällskapets medlemmar så gå
vidare till Stora scenen för att se själva pjäsen. Denna uppsättning
av Tre systrar var regisserad av Robert Wilson, som är känd
för sina visuella dramatiseringar. Och nog bjöd Stadsteatern på
en uppsättning som skiljde sig radikalt från tidigare Tjechovuppsättningar.
Tre systrar i Wilsons tolkning rymde en hel del sångnummer och stor vikt
hade lagts vid koreografi och scenografi.
I sin recension av Stadsteaterns uppsättning av 3 systrar skrev Christer
Andersson i en recension:
:
”Robert Wilson är känd för att ta ett helhetsgrepp på
sina produktioner: han inte bara regisserar utan står också för
scenografi och ljusdesign. Det blir även i 3 systrar en säregen föreställning,
visuellt fantastiskt vacker men på samma gång kylig. Dock inte utan
humor: Wilsons långsamma, koreografiska regi och smått respektlösa
mutationer av somliga scener (där dialogen plötsligt kan framföras
till tonerna av en bossanova) är ibland komiska.”
UI den 4 december 2001
Med Michael Gentiles hjälp förflyttades man på UI till
nordöstra Kazachstan, till de tre medelstora industristäderna Ust-kamenogorsk,
Leninogorsk och Zyrjanovsk. Dessa tre städer utgör huvudobjekt för
Michaels kulturgeografiska forskning och delar ett antal egenskaper. De har
svåra ekologiska problem, de är perifera städer och var alla
stängda under sovjettiden. Dessutom ligger de alla i ett område som
är rikt på naturfyndigheter – större delen av Mendelevs
periodiska system finns representerat i området.
Liksom många andra sovjetiska städer är de alla uppbyggda kring
industriföretag som sätter sin prägling på såväl
arbetsliv som socialt liv. Dessa företag kunde bestämma i stort sett
allt på orden. De var ansvariga för alltifrån bostadsbyggande
(som alltid byggdes nära arbetsplatsen) till barnomsorg och kommunikationer.
Detta gjorde också att infrastrukturen blev fragmenterad i området
eftersom varje ”företagsstad” hade sitt eget avloppssystem etc.
Michael Gentile demonstrerade med hjälp av bilder hur olika delar av städerna
växt fram. I Ust-Kamenogorsk, liksom i andra städer med liknande historia,
har staden växt i ringar allteftersom befolkningen sökt sig till städerna.
Ust-Kamonegorsk skiljer sig dock från andra städer i att ett nytt
urbaniseringstryck uppstod först efter 1991 i och med stadens "öppning".
Sedan 1991 har de kommunala myndigheterna tagit över många av de
uppgifter som tidigare sköttes av företagen. Städerna fortsätter
dock att vara ytterligt beroende av företagen som dominerar städernas
näringsliv.
Carolina Vendil
Epost: carolina.vendil@foi.se