Bulletin nr 3/98
Du är besökare nr 4847 sedan 12 november 1998

Bulletin Nr 3/98

__________________________________________________________

November 1998

 

Äntligen   Ordföranden har ordet    Krisen i Ryssland och våra bilder    En ny "Leningradaffär"?    Tadzjikisk gränskontroll

Presentation av institut och projekt    Bokanmälningar    Kalendarium    Enkät    Konsert: "Resan till Bulat"

Paneldebatt: "Vart går Ryssland?"    Seminarium: "Kommande kriser i Europa"    Utgivarfakta om Bulletinen


 

 

 

Äntligen!

Är i vi klara för tryckning av Bulletin 3 detta år. Det har varit trögt
att få in bidrag till Bulletinen det senaste halvåret - även nr 2 blev ju
kraftigt försenat - och främsta anledningen är att det inte kommit in
tillräckligt med material för att det ska vara meningsfullt att sätta ihop
en Bulletin. Jag tror att många medlemmar inbillar sig att bidrag till
Bulletinen måste vara långa och väldigt genomarbetade och att de därför drar
sig för att skicka in bidrag. Längre inlägg eller artiklar är naturligtvis
välkomna men min tanke med detta medlemsblad har varit att det är ett
forum för enkla kortfattade texter som kan vara av värde för andra
medelmmar, texter som kanske kan vara svårpublicerade någon annan stans
eller har publicerats i en annan variant i något forum som Sällskapets
medlemmar inte självklart läser. Alltså - skicka in korta inlägg och
betraktelser och dra er inte för att skicka in!

Som ni säkert har kunnat konstatera har vi nu en bokspalt dit recensioner
av böcker som ni har läst tas in. Vi har också rubriken "Presentation av
institut och projekt" dit ni kan skicka information av detta slag. Under
1997 (Bulletin 3/97) presenterades Forum för Centralasienstudier (FoCAS) av
Birgit Schlyter och SPIDER - ett nätverk mellan Stockholms universitet och
S:t Petersburg av Michele Micheletti (Ibid.). I syfte att ytterligare
förbättra överblicken och öka möjligheterna till samarbete och utbyte
mellan olika institutioner och projekt inleder vi nu en mer systematisk
serie presentationer av institutioner verksamma inom Sällskapets
verksamhetsfält. Först ut är Östekonomiska institutet på Handelshögskolan i
Stockholm, som numera går under förkortningen SITE (Stockholm Institute of
Transition Economics and East European Economies). Vi kommer att bjuda in
institutioner vi känner till till att på liknade sätt presentera sin
verksamhet, men du som vill kan alltid spontant skicka oss bidrag av detta
slag. Det är särskilt viktigt om du vill sprida information om mindre eller
mer specialiserade projekt som kanske inte är så kända.

I detta nummer kan du också läsa ett första inlägg om Krisen i Ryssland av
Per Månsson som också kommer att delta i den paneldebatt som Sällskapet
anordnar på detta tema 2 december. Jag hoppas på flera inlägg i denna
fråga. Vidare hittar du en artikel om korruptionen i S:t Petersburg och en
betraktelse över hur det går till att ta sig in och ut genom den
tadzjikiska gränskontrollen.

Får jag tillräckligt med bidrag före 15 december kan nästa nummer komma ut
före jul! Så fatta pennan - eller rättare sagt - sätt på datorn och
skriv till Bulletinen!

Susanne Oxenstierna
08-16 28 74; 15 91 04
Susanne.Oxenstierna@adm.su.se eller so@ne.su.se

 

 

Ordföranden har ordet

Med detta utskick av Sällskapets Bulletin följer en medlemsmatrikel. Där
finner ni kontaktadresser till personer över hela landet. Med hjälp av
denna kan de som nu vill - ta kontakter, upprätta samarbete, arrangera
sammankomster och dylikt. Medlemsmatrikeln är ett viktigt dokument eftersom
de möjliggör för medlemmarna att nå varandra. Att göra matrikeln
tillgänglig för alla medlemmar är en förutsättning för att Sällskapet ska
kunna fungera som ett nätverk. Tänk dock på att matrikeln är ett internt
dokument och låt därför inte andra personer ta del av det.

Jag tror att det är viktigt att vi ytterligare funderar på vad vi menar
med att Sällskapet ska vara ett nätverk och vad det innebär för hur
Sällskapet bör fungera. Sammankomster och diskussionsaftnar är ett inslag
men det förutsätter att det finns ett antal personer på samma ort.
Medlemsmatrikeln visar att det finns flera medlemmar på en och samma ort.
Någon form av informella diskussionsträffar kan således lätt arrangeras när
nu namn och adresser är tillgängliga. Sällskapets verksamhet består inte
enbart av diskussionsaftnar - men i vad består den då av?

Det är två punkter som jag skulle vilja särskilt framhålla vad gäller
Sällskapets verksamhet. Det är för det första uppgiften att utgöra forum
för information och debatt. Det innebär att vår verksamhet i hög grad
kretsar kring vår hemsida och diskussionen via e-post på "Ligan". På nätet
informerar vi och debatterar. Också detta nummer av Bulletinen skickas ut i
pappersupplaga till alla medlemmar. Frågan är dock om det i fortsättningen
är nödvändigt. Kan vi klara oss med att Bulletinen endast läggs ut på
webben och vi får meddelande härom via "Ligan"? Som ni ser i detta nummer
av Bulletinen ber vi er att skicka in synpunkter i denna fråga. Eventuellt
kan man under en övergångstid låta alla få en papperskopia och därefter
låta endast de medlemmar som inte har tillgång till Internet få
papperskopian. Det var så vi hade tänkt från början. En misstanke uppstod
dock att alla medlemmar ännu inte tagit som vana att gå in och titta på vår
hemsida eller läsa all sin e-post. Framtiden ligger naturligtvis i
internet-kommunikation och ju fortare vi helt kan övergå till den desto
bättre.

Det finns mycket vi kan göra för att utveckla vår användning av hemsidan
och vår gemensamma e-postadress "Ligan" . Vi måste finna former för hur
vi på ett bättre sätt kan använda nätet för att lämna information om
pågående och kommande verksamhet men också kort avrapportera intressanta
seminarier, möten, utställningar mm. Vi kan t ex göra det till vana att
intressanta föredrag som hållits någonstans eller artiklar som publicerats
läggs ut på nätet i kort referatform eller in extenso. Fundera på vad och
hur vi kan göra och hör av er.

Som nämnts ovan - dra er inte för att skicka in korta bidrag till
Bulletinen. Vi ska inte behöva lägga ner så mycket tid och tankemöda att vi
tycker att texten lika gärna kunde publiceras någon annan stans. Alltså -
skicka in korta och raka inlägg och dra er inte för att skicka in!

För det andra erbjuder Sällskapet en "hatt" under vilken medlemmarna själva
kan ta initiativ till och arrangera aktiviteter. Medlemmar med intresse för
t ex Kaukasus kan kalla till något; detsamma gäller de med intresse för
Balkan; för Centralasien osv. Utnyttja Sällskapet som en kanal för att nå
ut till andra och arrangera det ni vill arrangera. För att Sällskapet ska
ordna möten krävs medlemmarnas initiativ. Men Sällskapet är inte förening
som nödvändigtvis arrangerar möten. Däremot ser vi till att alltid försöka
informera om intressanta möten vilka som än står som arrangörer.

Fundera kring dessa frågor och hör av er med synpunkter. Hur ska vi
utveckla vår funktion som nätverk? Diskussionen kan föras både på nätet
och så småningom vid vårt kommande årsmöte.

I Stockholm har Sällskapet fått igång en regelbunden verksamhet. Den 16
november ges ett unikt tillfälle att lyssna på en av de tre konserter som
sångerskan Christina Andersson tillsammans med gitarristen Bo Hansson
kommer att hålla i Moskva i slutet av november. De är inbjudna av Ryska
Kulturfonden och regissör Nikita Michalkov att sjunga Bulat Okudzjava
sånger vid en konsert för insamling av medel till Okuzjava-muséet i
Peredelkino. Christina vill nu testa sin konsert på oss och vi erbjuds
således en en-och-halv timmes konsert.

Den 2 december kommer en paneldebatt att hållas på temat "Vart går Ryssland
och vart går dess ekonomiska politik?" I panelen sitter Erik Berglöf från
Östekonomiska Institutet vid Handelshögskolan i Stockholm, Per Månsson från
Sociologiska institutionen i Göteborg och Stefan Gullgren från
Utrikesdepartementet och nyss hemkommen från ambassaden i Moskva. Tanken är
att från olika infallsvinklar belysa den nuvarande situationen i Ryssland
och resonera kring framtiden. Plats är Utrikespolitiska Institutet (se
information på annan plats i Bulletinen). Det möte vi hade planerat om
Polen med Ambassadör Stefan Norén har vi däremot tvingats att flytta fram
till januari.

Hälsningar i höstrusket

Lena Jonson
08-24 4060; 644 26 04
lena.jonson@ui.se

 

Krisen i Ryssland och våra bilder

Sedan en tid är Ryssland åter i centrum för det massmediala intresset. Den
ekonomiska krisen, som utlöstes av valutaoron i Asien och fallande
olje-priser, har övergått i en politisk kris som olika maktgrupper
utnyttjar för att få så stort inflytande som möjligt. Att landet sedan
länge befinner sig i en djup social kris är väl känt. Till detta kan också
läggas en kulturell kris, som bl a yttrar sig det djupa förfall som rysk
kultur och vetenskap befinner sig i, och varför inte också en
identitetskris: Vad är Ryssland och vad innebär det att vara ryss?

Jag skulle vilja hävda att den nuvarande krisen i Ryssland också medför -
eller borde medföra - en omprövning av vår Rysslandsbild. Efter att länge
ha matats med bilder och reportage som visar tomma affärer och långa köer
anser många att det knappast är något nytt att ryssarna nu åter köar och
desperat slåss för att få ut sina återstående pengar från banken. Att
landet efter 1991 gång på gång också upplevt en mängd politiska kriser gör
att många undrar varför man ska hetsa upp sig över denna kris.

Jag tror dock att det ligger mera i vågskålen än att det är samma gamla
vanliga kris denna gång. Det är kanske för tidigt att dra slutsatsen att
den s k reformpolitiken är över, men att något drastiskt måste göras om
Ryssland som en sammanhängande nation skall fortleva blir allt tydligare.
Och det är där som vår bild av Ryssland blir intressant.

Enkelt uttryckt kan man säga att den ram vari vi, och överhuvudtaget
västvärlden, placerar in Ryssland och dess nuvarande utveckling är ett arv
från det kalla kriget. Detta krig handlade ju i grunden om huruvida det
fria och demokratiska väst skulle stå emot och slutligen besegra
kommunistiska diktaturer, eller - från rysk sida - om det imperialistiska
väst skulle krossa den första arbetarstaten. Som vi vet blev det den första
lösningen.

Eftersom det socialistiska Sovjetunionen blev så totalt besegras är det
inte konstigt att allt vad den representerade skulle slängas på historiens
sophög. Men det var inte bara partidiktaturen, planekonomin och den
ideologiska kontrollen över det offentliga rummet som skulle ersättas av
demokrati, marknad och tankens frihet. Med på köpet slängdes också själva
Ryssland ut, och när ryssarna skulle bygga upp ett nytt samhälle fanns det
inget att bygga på.

Problemet är att vi fortfarande identifierar sovjetsystemet med socialism
och uppfattar Sovjetstatens sammanbrott som ett bevis för att åtminstone
denna typ av socialism inte kan fungera. De sista åren har det utkommit
mängder av böcker som härleder Sovjets misslyckande från "den socialistiska
utopins omöjlighet". I TV, radio och i tidningar får vi nu veta att frågan
är om Ryssland skall fortsätta sina reformer (underförstått: bli mera som
vi) eller återvända till planekonomi och kanske diktatur. Valet verkar
lätt: Stöd reformivrarna och motarbeta kommunisterna och andra som vill
vrida klockan tillbaka.

Jag skulle vilja hävda att denna bild är felaktig av två skäl, ett
historiskt och ett eurocentriskt. Det historiska skälet handlar om att
Sovjetunionen inte bara kan ses som socialismens misslyckande, utan också
lika mycket - eller mer - som en epok i Rysslands historia. Det betyder att
det var en speciell regim - som kallade sin ideologi för socialism - som
1991 inte längre förmådde behålla makten utan ersattes av en annan regim.
På detta sätt betyder "revolutionen" 1991 inte att det ryska folket
plötsligt ändrat sig, lika lite som det ändrades sig 1917 eller ens under
Stalin.

Detta betyder att man, för att förstå dagens situation, inte bara behöver
förstå Sovjetunionen också att man måste känna till Rysslands tidigare
historia. Sovjetunionen byggde på att det första försöket att skapa ett
socialistiskt samhälle skedde just i Ryssland. Att det blev som det blev
bygger både på "det ryska arvet" och på att bolsjevikerna föreställde sig
att de skulle bygga socialism.

Därför spelar traditioner från sovjettiden fortfarande en stor roll i
dagens Ryssland. Det handlar inte om att man ännu inte bytt en kommunistisk
ideologi mot en liberal, utan om att många tänkesätt, såsom misstro mot
både politiker och den ekonomiska "marknaden", också fanns i Sovjet. När
det nya Ryssland skulle skapas ansåg många det som självklart att det
skulle ske utifrån en västerländsk modell. Därför anlitades ekonomiska
experter från väst som skulle ge recept för en "chockterapi" för folket,
och om bara "rätt" ekonomisk (läs neoliberal) politik användes skulle
landet liksom andra länder i Östeuropa snart blomstra..

Nu blev det inte så. Och detta handlar om det andra skälet till att vi bör
ompröva vår Rysslandsbild: vår eurocentrism. Sovjetunionen föll samman i
samma historiska konjunktur som den nyliberala, ekonomiska vågen var som
starkast. Receptet från nyliberaler mot den vacklande välfärdsstaten i Väst
- mer marknad, mer ekonomisk frihet, mindre offentlighet och lägre skatter
- blev också receptet för övergången från kommandostat till rättsstat i
Öst. Men vad vi glömde var att de institutioner som vi har i Väst har
utvecklats under hundratals år, medan de aldrig funnits i Ryssland. Det var
som om man gav recept för mer marknad i ett land som aldrig haft en
makroekonomisk marknad, eller recept för politisk demokrati i ett land som
aldrig haft demokrati. Det neoliberala teorin förutsätter marknaden, men
kan inget säga om hur den skall byggas upp.

I den ryska traditionen - som också levde vidare under sovjettiden - fanns
en uppdelning av ekonomin i en statligt styrd makroekonomisk sektor, och en
hushållsmässigt styrd mikrosektor. När storindustrin privatiserade i
Ryssland efter 1991 togs den över av inflytelserika grupper som delade upp
makroekonomin mellan sig (ofta med interna maffialiknade uppgörelser) medan
den nya ryska staten utarmades. De nyrika har fört ut enorma belopp ur
landet, och de bokstavligt plundrar Ryssland på sina naturtillgångar.
Samtidigt försöker de vanliga ryssarna överleva som de gjort så många
gånger förr, genom att odla på sina privata täppor, byta varor och tjänster
direkt med varandra, såsom de gjorde under inbördeskriget, under 30-talet
och under kriget.

Med kunskap om rysk och sovjetisk historia och med facit i hand är det lätt
att se hur man borde ha genomfört omvandlingen från sovjetsystemet till det
nya Ryssland. Man borde ha byggt på att staten skulle behållit inflytandet
över storindustrin och sett till att få resurser till sociala och
kulturella ändamål. Samtidigt skulle man ha stärkt och hjälpt till att
bygga upp den privata mikroekonomiska sektorn som främst producerar
konsumtionsvaror. På så sätt skulle en stark stat ha kunnat skydda
uppväxandet av nya industrier som i takt med att de expanderade allt mer
kunde ersätta gamla och utdöende industrigrenar. Detta är raka motsatsen
till "chockterapi". Istället för att försöka få bort "allt gammalt bråte"
(som Marx sade), skulle man ha försökt att bygga på den enda resurs som
fanns att bygga på: Människors förhoppningar om ett bättre liv och deras
beredvillighet att arbeta för det.

Det är här som vår bild är viktig. Så länge vi delar upp världen i " Sovjet
- socialism -ont" och "Väst -frihet och demokrati - gott" missar vi att det
enda sätt som Ryssland kan byggas är på ruiner av det gamla Sovjet. När det
därför idag talas om att öka den statliga kontrollen handlar det inte om en
återgång till Sovjetunionen. Det handlar om att försöka återknyta till en
rysk tradition av en stark stat, som kan förenas med ett allt större
utrymme för det ryska folket att själva utveckla nya ekonomiska
aktiviteter. Kanske behövs det förra för att det senare skall ske. Kanske
är även en sådan väg omöjlig, men den kan knappast bli värre än nu.

Per Månson
031-14 02 07/773 48 28
Per.Manson@sociology.gu.se

 

En ny "Leningradaffär"?

S:t Petersburg grundades av Peter den store som "ett fönster mot Europa"
och stadens intellektuella älskar att måla upp bilden av S:t Petersburg som
en äkta europeisk stad i kontrast till Moskva, en "asiatisk bondby" med en
vulgär och råbarkad politisk kultur. Under Sovjetunionens sista år gick
också Leningrad i bräschen för den demokratiska utvecklingen i landet. Här
valdes i fria val 1990 en reforminriktad lagstiftande församling och året
därpå valdes Anatolij Sobtjak, en av demokratirörelsens galjonsfigurer till
borgmästare. När Sobtjak utmanades och besegrades av sin egen
ställföreträdare Vladimir Jakovlev i guvernörsvalet 1996 (borgmästartiteln
byttes ut mot guvernörstiteln i samma veva), ansågs det ändå vara en seger
för demokratin, eftersom maktskiftet tycktes ha gått regelrätt till. Idag
hyser många tvivel om att så verkligen var fallet. De senaste åren har
ömsesidiga anklagelser av Sobtjak och Jakovlev om korruption och
maktmissbruk förekommit och en rättshärva som tycks ha sitt ursprung i
maktspelet i de innersta kretsarna i Kreml kan vara ett faktum.

I december 1995 skrev chefsåklagare Jurij Skuratov, dåvarande
inrikesministern Anatolij Kulikov och dåvarande chefen för Federala
säkerhetstjänsten (FSB) Michail Barsukov under ett dekret som lät upprätta
en speciell undersökningsgrupp i S:t Petersburg för att utreda de rykten
som en tid cirkulerat i pressen om påstådd korruption inom borgmästare
Sobtjaks administration. Den 17 november i år är satt som deadline för
utredningen, som därefter måste visa upp sina resultat.

Utredningen går officiellt under namnet "Korruption i de högre statsorganen
i S:t Petersburg", men starka misstankar om att affären i själva verket är
fabricerad som ett led i vad som betecknas som ett beställningsjobb från
guvernören Jakovlev och dennes allierade i syfte att misskreditera
föregångaren Sobtjak har lett till att journalister i S:t Petersburg döpt
om affären till "Leningradaffären " (Leningradskoje delo). Detta som en
tydlig referens till stalintidens ökända utrensningarna av stadens
ledarskikt under 1930- och 40-talen, som gick under samma benämning.

Upprinnelsen till hela historien är en affär under 1995 i vilken Sobtjak
sägs ha tagit emot mutor av byggfirman "Renässans" för att ge denna det
spektakulära uppdraget att renovera en exklusiv fastighet vid Tauridiska
trädgården i centrala S:t Petersburg. Under förhör med de federala
utredarna i oktober 1997 insjuknade Sobtjak. Doktorerna kunde konstatera en
lättare infarkt och Sobtjak kom att tillbringa tre veckor på sjukhus.
Direkt efter utskrivningen från sjukhuset flög Sobtjak tillsammans med
hustrun Ljudmila Narusova, som är ledamot av Statsduman, till Paris där han
genomgick en hjärtoperation. Trots att såväl franska som ryska läkare sedan
konstaterat att Sobtjak numera är fullt frisk så har paret för närvarande
inga planer att återvända till Ryssland. Från sin tillflyktsort hävdar
Sobtjak att han är helt oskyldig, att han är utsatt för en politisk
komplott och t.o.m. att Jakovlev, som dåvarande förste vice borgmästare i
själva verket var den som handlade frågan och är ansvarig för
"Renässansaffären". I september i år åtalades Sobtjak formellt för mutbrott
och maktmissbruk.

Efter guvernörsvalet i juni 1996 har korruptionsutredningen kommit att
svälla avsevärt och den sysselsätter idag ett trettiotal personer på
heltid. Utredningen har kommit att inkludera även andra, allierade till
Sobtjak, som misstänks för liknande mutbrott. Vad som kan betecknas som
polisrazzior har genomförts, misstänkta har fått sina lägenheter
undersökta, flera personer har också gripits och häktats utan att åtal
väckts. Misstankar finns att utredarna i flera fall har mutat vittnen och
fabricerat flera av de skandalösa avslöjanden som figurerat i pressen de
senaste åren. I regel har anklagelserna följt ett till synes uppgjort
mönster. Det har börjat med komprometterande uppgifter som cirkulerat i
media, ofta citerande anonyma källor eller så har källor överhuvudtaget
saknats. -"Typiska KGB-metoder i bästa sovjetstil", kommenterar
människorättsaktivisten Jurij Vdobin krasst. Gemensamt för alla misstänkta
är att de råkar vara guvernör Jakovlevs politiska fiender. Bland
utredningens huvudanklagade vid sidan om Sobtjak finns:

Dmitrij Rozjdestvenskij, ordförande i TV-produktionsbolaget Russkoje Video
och tillika direktör för Kanal 11, S:t Petersburgs näst största TV-kanal.
Rozjdestvenskij, som är Sobtjaks allierade och jobbade för dennes
misslyckade återvalskampanj 1996, har fått se både sitt hem och kontor
utsatt för razzior av skattepolisen. I september i år arresterades
Rozjdestvenskij, som själv hävdar att han är utsatt för en kampanj som mera
har att göra med politik och i synnerhet med kampen över etermedia, än
misstankar om några olagligheter från hans sida. Det är allmänt känt att
Kanal 11 är betraktad som stadens mest balanserade och objektiva TV-kanal i
kontrast till Kanal 5, som har rykte om sig att gå i guvernörens ledband.

Larisa Chartjenko, en f.d. rådgivare till Sobtjak. Chartjenko arresterades
i juli 1997 misstänkt för mutbrott och missbruk av maktbefogenheter och satt fängslad i
sex månader innan hon släpptes mot borgen, först efter det att
människorättsaktivister, bl.a. från Amnesty International, engagerat sig i
hennes fall. Något formellt åtal har aldrig väckts mot Chartjenko. Under
den långa vistelsen i fängelset, nekades Chartjenko, som lider av hjärtfel
och högt blodtryck, rätten att få tillgång till medicin i syfte att pressa
henne på komprometterande uppgifter om Sobtjak. Efter frigivningen
tvingades Chartjenko tillbringa två månader på sjukhus, men har trots det
inte återhämtat sig ännu. Hon har sedan dess tvingats förtidspensionera sig
och lever under regelbunden läkarkontroll. Chartjenko sammanfattade sina
intryck från fängelsetiden med att hon hela tiden hade känslan av att hon
hade förflyttats femtio år tillbaka i tiden, till stalinutrensningarnas 1937.

Michail Mirilasjvili, vicepresident i Ryska Judiska Kongressen och tillika
president i den lokala avdelningen i samma organisation för S:t Petersburg. Mirilasjvili är
en nära allierad med Dmitrij Rozjdestvenskij, som också är medlem av Ryska
Judiska Kongressen och de båda har sina respektive kontor i samma byggnad.
Mirilasjvili har därför även han fått sitt kontor undersökt av polis flera
gånger i jakt på uppgifter om Rozjdestvenskij och Sobtjak. I juli 1997 lät
tidningen Sovjetskaja Rossija publicera en aggressiv, antisemitiskt präglad
artikel som utpekade Mirilasjvili och Rozjdestvenskij som ledare för en
"kriminell komplott av judar och frimurare".

Jurij Kravtsov, f.d. talman i S:t Petersburgs lagstiftande församling.
Kravtsov ställdes inför rätta i november 1996, anklagad för att ha låtit renovera
sin lägenhet med allmänna medel, men bevisen var alltför svaga och han frikändes
i januari 1998. Kravtsov är en av Jakovlevs argaste kritiker och politiska
motståndare. I vintras utkämpades en bitter kamp mellan Kravtsov och den
lagstiftande församlingen i S:t Petersburg å ena sidan och guvernören med
sin administration å andra sidan angående antagandet ett förslag till
stadgar för stadens styrelse. Enligt förslaget skulle dessa begränsa
guvernörens makt till förmån för den lagstiftande församlingen. Jakovlev
tvingades efter en bitter strid krypa till korset och skriva under stadgan,
men det visade sig vara en pyrrhusseger för Kravtsov, som senare blev
avsatt efter stark intern kritik från en Jakovlev-trogen fraktion inom den
egna församlingen.

Oberoende analytiker i S:t Petersburg är övertygade om att
"Leningradaffären" är politiskt grundad och har sitt ursprung i
guvernörsvalet i juni 1996 mellan Sobtjak och Jakovlev, men också i en
pågående maktkamp i Kreml vid samma tid mellan i första hand Jeltsins
dåvarande säkerhetschef Aleksandr Korzjakov och dåvarande
privatiseringsminister Anatolij Tjubajs. Korzjakov stödde tillsammans med
förste vice premiärminister Oleg Soskovets och FSB-chefen Michail Barsukov
Jakovlevs kampanj, medan Tjubajs stödde Sobtjak. Korzjakov, Soskovets och
Barsukov hörde alla till Kremls mest hårdföra män, det s.k. "krigspartiet",
som senare samma månad fick lämna sina poster eftersom president Jeltsin
vid den här tiden, strax innan presidentvalets andra omgång, valde att
lyssna till sin kampanjledare Tjubajs.

- "Den här affären var initierad av Korzjakov för att misskreditera Sobtjak
inför guvernörsvalet", säger idag Andrej Piontkovskij, direktör för
"Centret för strategiska studier" i Moskva. "Tidningarna publicerade
regelbundet anklagelser mot Sobtjak, som baserades på falsifierad
information från FSB. Detta hade klar inverkan på valresultatet och på
Sobtjaks anseende". Piontkovskij betecknar Jakovlevs seger i S:t Petersburg
som Korzjakovs sista seger innan han själv blev avskedad. Korzjakov själv
förnekar varje anklagelse om såväl att han skulle ha initierat utredningen
eller ha finansierat Jakovlevs valkampanj, utan avfärdar allt med orden:
"Jag hade inget med det här att göra. Att anklaga mig är något som Tjubajs
har totat ihop".

Advokater och människorättsaktivister är dock allvarligt oroade över
anklagelserna. - "Affären luktar illa och så vitt jag kan se är den
politiskt motiverad", säger t.ex. försvarsadvokaten Jurij Sjmidt, mest känd
för sitt arbete för miljöaktivisten Aleksandr Nikitin. Sjmidt har åtagit
sig att försvara Rozjdestvenskij när dennes fall kommer upp i rätten.

Vad som verkligen kommer fram ur utredningen efter den 17 november återstår
att se. Jurij Novolodskij, ledamot av S:t Petersburgs lagstiftande
församling, har dock sin uppfattning klar. Han hyser inga höga tankar om
åklagarsidans oberoende: - "Anklagelserna mot Sobtjak, Rozjdestvenskij och
Kravtsov och andra är helt klart politiska och federala åklagarmyndigheten
är historiskt sett ett organ som arbetar med att utföra order från
politiskt håll".

Flera politiska bedömare ser det inte som en tillfällighet att åtalet mot
Sobtjak och arresteringen av Rozjdestvenskij inträffade strax efter det att
landet fått en ny, delvis kommunistbaserad, regering under ledning av
Jevgenij Primakov. Detta innebar ju nämligen samtidigt att Tjubajs team av
liberaler fick gå.

"Leningradaffären" har allvarligt skakat S:t Petersburgs politiska liv.
Att den också har skadat, för att inte säga raserat, myten av S:t
Petersburg som en bastion för västerländska demokratiska principer i
Ryssland är nog heller ingen överdrift. Att Ryssland har långt kvar till
verklig demokrati och fungerande rättsprinciper är bara att konstatera och
i detta avseende utgör inte S:t Petersburg något undantag.

Jakob Hedenskog
08-70637 78
Jakhed@sto.foa.se

 

Tadzjikisk gränskontroll

- "Stanna här och spring ingenstans medan jag letar efter de andra".
Tadzjikiskan som fångat upp mig nedanför flygplanstrappan kilar upp i
planet med ett leende. Efter en stund kommer hon ut genom den bakre dörren
med två andra utlänningar i sällskap. Med den ene är hon inbegripen i ett
muntert samtal. Mig har hon glömt bort. Jag skulle lätt kunna promenera ut
på stan med mitt bagage tillsammans med merparten av passagerarna som är
tadzjiker eller ryssar. Men jag hojtar och springer ifatt henne.

- "Javisst ja", skrattar hon och ser liten skamsen ut.. Hon bär
gränssoldaternas uniform med gröna axelklaffar men är ännu inte van vid sin
nya roll. Tadzjikistan har varit en suverän stat i snart sju år men ända
tills nyligen svarade de ryska gränstrupperna för passkontrollen.

Vi tre utlänningar och de två passkontrollanterna slår oss i den mörka
höstkvällen ner i ett råkallt skjul en bit från flygterminalen. De bläddrar
länge i våra dokument. Så frågar kvinnan engelsmannen i vårt sällskap om
det inte är så att hans visum går ut i dag. Hon frågar på ryska men
engelsmannen talar bara engelska. Han är en gentleman strax över de sextio
och har tidigare arbetat med bistånd i Afrika. Vi andra två tittar i
visumet och förklarar: Här står att visumet gäller under ett år från i dag.
Den kvinnliga gränssoldaten tackar vänligt för upplysningen. Hennes yngre
manlige kollega ler lite blygt.
Så kommer deras chef för att lotsa oss ut till gatan. Övriga passagerare
har gett sig av för länge sedan. Porten är låst. De ryska damerna i
passagerarhallen filar ointresserat sina naglar. Officeren frågar om de kan
släppa ut oss.

- "Du vet att det är stängt så här dags", svarar en av kvinnorna utan att
lyfta blicken från nagelfilen. Han muttrar något, springer iväg och kommer
efter en stund tillbaka med nyckeln och öppnar porten till gatan.

Den korta vägen in till Dusjanbes centrum är upplyst. Sedan jag var här
förra året har gatlyktorna reparerats efter inbördeskriget.
Kollektivtrafiken fungerar så smått även på kvällstid. Vi möter ett par
trådbussar och de där minibussarna som kallas ruttaxi. Folk börjar våga
röra sig utomhus även på kvällstid. Men ingen går på bio eller teater efter
mörkrets inbrott trots att skådespelarna gärna skulle vilja möta sin publik
igen. I filharmonins hus är alla fönster utslagna. Jag minns Malika
Sabirova som jag såg dansa här på 70-talet innan hon flyttade till Bolsjoj
i Moskva. Tadzjikistans huvudstad Dusjanbe har haft ett rikt musikliv men
nu har musikerna emigrerat för att kunna försörja sig. Kan ni inte skicka
en svensk ensemble, vädjar senare en officiell företrädare för
Tadzjikistans utrikesministerium. Vi har en kunnig publik och den törstar
efter konstmusik.

Vägspärrarna varifrån jag hörde automatvapnen skjuta varningseld varje natt
förra året är borta. Jag färdas fyra mil utanför staden och ser att man nu
kan resa fritt igen i större delen av landet. Men nattetid rullar
fortfarande de ryska fredsbevarande styrkorna i sina pansarfordon. De har
varit här i fem år vilket firas med en ceremoni. Sedan sitter de ryska
officerarna i korridoren utanför mitt rum hela natten och sjunger vemodiga
soldatvisor till gitarr. Framåt fyratiden skjuter andra kollegor till dem
salut därute med sina handeldvapen. Huvudstadsborna, som ännu har
inbördeskrigets fasor i färskt minne, vaknar oroade. Det är bittra
kommentarer om ryssarna som jag får höra från dem nästa morgon.

Nästan alla oppositionssoldater har svurit trohet till republiken och gått
upp i dess förband eller demobiliserats. Men alla vet att vapen numera
finns överallt. Höga eleganta smidestaket håller på att resas som skydd
kring polishus och andra officiella byggnader.

Konferensen, där den gamla regimen, oppositionen och oberoende statsvetare
ska diskutera landets framtid, inleds med några anföranden. Sen beger vi
oss innan klockan ännu slagit tolv till festbanketten som pågår hela
eftermiddagen. Det knusslas inte med landets bästa vin eller med vodkan.
Arrangörerna vill att alla ska bli såta vänner innan de allvarliga
diskussionerna börjar nästa dag. Vi dansar till traditionell tadzjikisk
musik och till indisk smörsång. Alla som vill framträda välkomnas till
mikrofonen. Det finns ingen statsvetare, partiledare eller kommunal
nämndordförande som inte kan deklamera några passande strofer av Firdausi
eller någon annan tadzjikisk poet. Förbluffande många är dessutom goda
sångare.

Tonen är när konferensen återupptas nästa dag kollegial. Problemen nämns
vid namn och man söker nya lösningar. Samtidigt vet alla att det inte
kommer att vara lätt att förankra förslagen utanför konferensrummet.

När jag åter står på flygplatsen har den uniformerade passkontrollanten
fått en liten kiosk att stå i. Kön bakom mig växer medan han långsamt
bläddrar igenom mitt pass sida för sida. Han gör det flera gånger. Till
sist kan jag inte avhålla mig från att fråga om han är intresserad av min
biografi. Det dröjer innan han svarar.

- "Jag kan inte hitta ert tadzjikiska visum", säger han lågmält.. Jag
bläddrar fram stämpeln. Den fyller en hel sida i passet, är den enda på
tadzjikiska och dessutom upp och nervänd.

- "Och inresestämpeln"?
Jag visar honom den. Så lyfter han sitt verktyg för att stämpla ut mig.
- "Stopp". säger jag. "Det där passade markvärdinnan på att göra samtidigt
som hon checkade in mig". Jag pekar på den röda utresestämpeln.

Sorgset lägger den unge soldaten undan sin stämpel igen. Jag tar farväl av
världens vänligaste passkontrollörer. Jag hoppas att de så småningom lär
sig sitt yrke så att de kan genomskåda en och annan knarkkurir. Men deras
goda lynne och tålamod inger hopp om att Tadzjikistan ska kunna bygga upp
sitt land i försoning.

Torgny Hinnemo
torgny.hinnemo@svd.se



 

Presentation av institut och projekt

Östekonomiska institutet - SITE

Östekonomiska institutet grundades 1989 i ett unikt samarbete mellan det
privata näringslivet och regeringen. Sedan institutets förste chef Anders
Åslund lämnade Sverige 1994 har institutet genomgått omfattande
förändringar både på personalsidan och vad gäller forskningsinriktningen.
Detta gäller framför allt under dess nuvarande chef Erik Berglöf.

De första årens fokus på makroekonomiska och politiska förändringar har nu
fått ge vika för intensifierade studier av institutionsuppbyggnad. SITE har
för närvarande projekt kring bl a
privatisering och omstrukturering inom företagssektorn, framväxten av
finansiella institutioner, arbetsmarknadernas omvandling,
övergångsprocessens politiska ekonomi och EU:s roll i reformprocessen.

Institutets forskare undervisar förutom på Handelshögskolans grund- och
forskarutbildning också vid Handelshögskolan i Riga, New Economic School i
Moskva, Kyiv Mohyly Academy i Kiev, och Central European University i
Budapest. Vid sidan av forskning och undervisning är institutet verksamt
inom informationsspridning och rådgivning till olika länders regeringar och
näringsliv. Rådgivningen till regeringar i bl a Ryssland, Estland,
Mongoliet, Rumänien och Ungern är inte enbart ett bidrag till dessa länders
utveckling utan ger också institutets forskare värdefulla insikter i
reformprocessen.

SITE bygger sedan januari 1998 upp Russian European Centre for Economic
Policy (RECEP), ett Moskvabaserat institut som bedriver forskning och
rådgivningsverksamhet och som finansieras med EU-Tacis medel. Det erbjuder
en intressant arbetsplats för framstående unga ryska ekonomer, många av dem
utbildade utomlands. RECEP är kanske mest känt för Russian Economic Trends,
som regelbundet publicerar statistik, information och analyser om den ryska
ekonomiska utvecklingen.

Värdskapet för en elektronisk artikeldatabas, Transition Economics Abstract
Series (TEASE), är en annan av institutets nya satsningar. TEASE innehåller
information om och sammanfattningar av artiklar och arbetspapper inom
"transition economics". Artikeldatabasen är en del av ett omfattande
nationalekonomiskt nätverk som når 20 000 personer inom 70 länder.
Östekonomisk rapport, som numera ges ut på engelska under namnet Stockholm
Report, är efter ett par års tynande tillvaro åter på väg mot en
regelbunden utgivning. Med seminarieserien "Transition Lunch" erbjuder SITE
också en mötesplats för forskare, specialister, affärsmän och diplomater
baserade i Stockholm.

Östekonomiska institutet har ett välutvecklat samarbete med Centre for
Economic Policy Research (CEPR), och odlar nära kontakter med bl a Harvard
Institute of International Development, William Davidson Institute vid
Michiganuniversitetet och European Centre for Advanced Research in
Economics (ECARE) vid Université Libre de Bruxelles.

Mer information om SITE ges på institutets hemsida: www.hhs.se/site. En
gratis provprenumeration på TEASE kan erhållas genom att fylla i formuläret
på www.ssrn.com eller genom att skicka namn, e-postadress och
institutionstillhörighet till trial@ssrn.com.

Anders Bornefalk
Anders.Bornefalk@hhs.se


 

Bokanmälningar

Alena V. Ledeneva

Russia´s Economy of Favours: Blat, Networking and Informal Exchange

Cambridge University Press, Cambridge, 1998.

 

I Alena V. Ledenevas bok om blat beskrivs utifrån eget empiriskt material
bestående av 50 intervjuer ett samhällsfenomen som hade stor betydelse för
vardagslivets utformning i forna Sovjetunionen. Blat-systemet kan bäst
beskrivas som ett omdistributionssystem av allmänna medel till förmån för
de som ingick i det egna nätverket av vänner, släkt, grannar, kollegor och
arbetskamrater. Dessa distributionsnätverk utgjorde både ett smörjfett i
den sovjetiska ekonomin. Varor och tjänster hittade fram till de som
efterfrågade dem, samtidigt som blat genom det personliga bruket av allmän
egendom undergrävde systemets grundvalar. Vikten av att medan tid är
vetenskapligt dokumentera hur Sovjetunionens försörjningssystem av varor
och tjänster egentligen fungerade kan inte nog poängteras. Dels ger dessa
studier insikter i hur Sovjetunionen fungerade på ett vardagligt, praktiskt
plan men i ett vidare perspektiv kan de hjälpa oss att förstå hur
kulturella och ekonomiska aspekter av vardagslivet vävs samman till sociala
gemenskaper och härmed, i det sovjetiska fallet, alternativ till den
centrala planerade varu- och tjänstedistributionen. Undersökningar av det
här slaget lät sig inte göras under Sovjettiden, anledningen var
blat-systemets ständiga fifflande - och det är klart - blat var något
omoraliskt som andra använde sig av, själv hjälpte man bara en vän att lösa
ett problem

Under transitionen blandades blat-systemet med "den vilda kapitalismen".
Detta öppnade nya, ännu större möjligheter att skaffa fördelar på det
allmännas bekostnad samtidigt som det lade grunden för en ny social
stratifiering av landet. I denna process var "kvaliteten" på blat-nätverket
avgörande för om en affärsman skulle lyckas under en tid då varken lagar
eller någon marknadstradition reglerade den ekonomiska miljön. Ledeneva
pekar också på maffian som framsprungen ur avsaknad av blat-nätverk - de
fick använda våld istället för kontakter.

Idag, efter transitionen, har blat-systemet minskat i betydelse även om
äldre människor fortfarande poängterar vikten av sina gamla kontakter. De
yngre har i större utsträckning anpassat sig till en ekonomi där varor och
tjänster går att köpa för pengar. Blat-nätverken har också förlorat en stor
del av sin sociala betydelse och blivit profitorienterade. I modifierad
form lever dock blat kvar i den offentligt förvaltade delen av ekonomin,
inom utbildningssystemet samt som ett sätt att skaffa jobb och andra
inkomstmöjligheter. För varor och tjänster som finns på marknaden räcker
dock inte blat - det krävs reda pengar.

Det jag främst saknar i Ledenevas framställning är dock en grundlig
kontextualisering av blat. Ledeneva, som är sociolog, presenterar blat i
ett smalt perspektiv. Hon redogör utförligt för blat ur en mängd vinklar ,
vilket tyvärr leder till upprepningar), men blats ekonomiska, politiska och
kulturella roll placeras endast hjälpligt in det sovjetiska och
post-sovjetiska samhället. I samma anda av strävan mot ett holistiskt
perspektiv hade boken vunnit på att mer fullödigt presentera
intervjupersonernas livsvärldar. Dessa skymtar endast undantagsvis i texten
och att, som Ledeneva gjort, samla ett par rader om varje intervjuperson i
ett appendix förtar, trots många långa direktutdrag från intervjuerna,
känslan av att intervjupersonerna också (och inte bara författaren) är
närvarande i texten. Boken är vidare, vilket jag uppfattar som en brist,
teoretiskt korthuggen. Med detta angelägna empiriska material hade det
varit intressant att också få en utförligare genomgång och framförallt en
längre sammanhållen diskussion av teoretiska aspekter på socio-ekonomiskt
vardagsliv. För att avsluta kritiken kan även påtalas att boken inte är
helt fri från formaliafel vad gäller referenserna (Grossman 1977, Zinoviev
1974).

Till sist, trots Ledenevas angelägna undersökning vill jag framförallt
rekommendera boken till de som är speciellt intresserade av hur varu- och
tjänstedistributionen i Sovjetunionen fungerade i praktiken. Jag tror att
Ledenevas perspektiv är väl smalt för att tillfredsställa en bredare
publik, möjligtvis med undantag av kapitlet som behandlar blat och
post-sovjetiska förhållanden då detta presenterar empiriskt material om
Ryssland idag. I mitt tycke är det också de många värdefulla empiriska
exemplen som anförs - somliga ger helt strålande insikter i Sovjets och
Rysslands socio-ekonomiska praxis - som är bokens största behållning.

Thomas Borén
thomas.boren@sh.se

 

Kalendarium

13/11 kl 18.30 Lermontov-afton. Oleg Pogudin från Stora dramatiska teatern
i S:t Petersburg (Gorkijteatern) sjunger tonsatta dikter av Lermontov.
Dikterna kommer också att läsas i svenska översättningar. Stockholms ryska
kultursällskap. Lokal: Stora Nygatan 38 i Gamla stan, Stockholm. Inträde 40
kr, medlemmar 30 kr.

15/11 kl 17.00 Visning av filmen Mozart i S:t Petersburg (Motsart v
Peterburge) i regi av K Selivestrov (1997). Filmcafé på storvideo hos
Stockholms ryska kultursällskap. Lokal: Stora Nygatan 38 i Gamla stan,
Stockholm. Inträde 20 kr, medlemmar 15 kr, medlemmar som är pensionärer
gratis.

18/11 Åka till Ryssland? Föredrag och tips till den som funderar att åka
österut
Filmen "Svarta katten 3 & 4 (ej textad) visas. Arrangör: Klubb Samovar,
rysk-svensk kulturföreing i Göteborg. För vidare information ring 031-82 66
53 eller 0706-94 51 53.

20/11 kl 18.30 Den ryske stockholmspoeten Michail Safonov läser sina
dikter. Stockholms ryska kultursällskap. Lokal: Stora Nygatan 38 i Gamla
stan, Stockholm. Inträde 30 kr, medlemmar 20 kr.

20/11 14.15-16.00 Uses of the Other-the East in European Identity
Formation. Iver B. Neumann från Norska Utrikesdepartementet. Arrangör:
Institutionen för östeuropastudier. Plats: Tidskriftsrummet plan 3.5,
Gamla Torget 3 i Uppsala.

22/11 kl 17.00 Visning av filmen Fängelseromans (Tiuremnyj romans) i regi
av E. Tatarskij (1998). Filmcafé på storvideo hos Stockholms ryska
kultursällskap. Lokal: Stora Nygatan 38 i Gamla stan, Stockholm. Inträde
20 kr, medlemmar 15 kr, medlemmar som är pensionärer gratis.

25/11 Kl 13-17 Kommande kriser i Europa ­p; var uppstår de och vem skall
hantera dem? Seminarium med Stefan Hedlund, Örjan Sturesjö, Peeter Luksep,
Mike Winnerstig, Hans-Christian Hagman och Kjell Albin Abrahamson.
Arrangör: Svenska Atlantkommittén och Svenska Paneuropaföreningen. Plats:
Försvarshögskolans samlingssal, Valhallavägen 117, Stockholm. Läs mera om
bl.a. anmälan nedan.

26/11 16.15-18.00 St:Petersburg som region i västra Ryssland.
Postseminarium med Jakob Hedenskog, FOA. Arrangör: Institutionen för
östeuropastudier. Plats: Tidskriftsrummet plan 3.5, Gamla Torget 3 i Uppsala

27/11 kl 18.30 Tavlor från en utställning ­p; Modest Musorgskij och Victor
Hartman. Pianisten Maria Kihlgren spelar det känmda musikstycket och
berättar om konstverk som inspirerade tonsättaren. Stockholms ryska
kultursällskap. Lokal: Stora Nygatan 38 i Gamla stan, Stockholm. Inträde 30
kr, medlemmar 20 kr.

29/11 kl 17.00 Visning av filmen Trilogon Lenin-Stalin-Brezjnev, en
historisk undersökning. (Trilogija Lenin-Stalin-Brezjnev, istoritjeskoje
rassledovanije) i regi av N Pokrovka-Jasnyj, V. Buratajeva och T
Tjivikova. Filmcafé på storvideo hos Stockholms ryska kultursällskap.
Lokal: Stora Nygatan 38 i Gamla stan, Stockholm. Inträde 20 kr, medlemmar
15 kr, medlemmar som är pensionärer gratis.

2/12 19.00 Krisen i Ryssland. Erik Berglöf (Östekonomiska institutet), Per
Månson (sociolog och docent vid Göteborgs Universitet) samt
Stefan Gullgren (UD) inleder debatten. För medlemmar av Sällskapet för
studier av Ryssland, Central- och Östeuropa samt Centralasien. Lokal:
Utrikespolitiska institutet, Lilla Nygatan 23, (Gamla stan) Stockholm.

2/12 Business med Ryssland. Föredrag av Michail Mirbach som arbetar på den
ryska marknaden Filmen "Svarta katten 4" (ej textad) visas. Arrangör:
Klubb Samovar, rysk-svensk kulturförening, Göteborg. För vidare information
ring 031-82 66 53 eller 0706-94 51 53.

3/12 16.15-18.00 Sweden and the Delicate Matter of Czechoslovakia
1939-45. Oscar Österberg, Institutionen för östeuropastudier. Arrangör:
Institutionen för östeuropastudier. Plats: Tidskriftsrummet plan 3.5,
Gamla Torget 3 i Uppsala.

8/12 9-18 Endagssymposium "Collective Identities in an Era of
Transformations: Analysing Developments in East and Central Europe and the
Former Soviet Union". Arrangemanget hålls med anledning av en på Lund
University Press nyutgiven volym med samma titel som symposiet. Redaktörer
för volymen är Klas-Göran Karlsson (historia), Bo Petersson
(statsvetenskap) och Barbara Törnquist-Plewa (slaviska språk), vilka också
medverkar med varsitt huvudkapitel i boken. Övriga huvudkapitel har
författats av Kristina Genell (företagsekonomi) och Steven Sampson
(socialantropologi). Arrangör: Nätverket för studier kring Central- och
Östeuropa och forna Sovjetunionen vid Lunds Universitet. Lokal meddelas
senare., Lund.Anmälan av deltagande med papers sker via insändande av
abstract om ca. 200 ord till emailadress
Alexander.Pereswetoff-Morath@slav.lu.se alt. Till Alexander
Pereswetoff-Morath, Slaviska Institutionen, Finngatan 14, 223 62 Lund
senast onsdagen den 4 november 1998. Anmälan av deltagande utan papers kan
göras fram till den 20 november 1998 till samma adress. Förfrågningar om
symposiet görs på ovanstånde adresser eller på tel. 046-2224175.

10/12 16.15 - 18.00 Ryssland och IMF. Postseminarium med Stefan
Hedlund, Institutionen för östeuropastudier. Arrangör: Institutionen för
östeuropastudier. Plats: Tidskriftsrummet plan 3.5, Gamla Torget 3 i Uppsala.

16/12 Filmkväll Filmen "Ödets ironi" med bl.a. Andrej Mjachkov och Barbara
Brilska (ej textad) visas. Arrangör: Klubb Samovar, rysk-svensk
kulturförening i Göteborg. För vidare information ring 031-82 66 53 eller
0706-94 51 53.

1999
21/1 16.15-18.00 Rysk politik mot nära utlandet. Johan Matz, Institutionen
för östeuropastudier. Arrangör: Institutionen för östeuropastudier. Plats:
Tidskriftsrummet plan 3.5, Gamla Torget 3 i Uppsala.

2000
29 juli - 3 augusti ICCEES World Congress äger rum i Tammerfors.
Det är dags att att komma med förslag till paneler och föredragshållare!
ICCEES World Congress Secretariat - Finnish Institute for Russian and East
European Studies (FIREES), Annankatu 44, FIN-00100
Helsinki, Finland, kan ge ytterligare upplysningar. tel. 358-9-2285 44 34;
fax 58-9-2285 44 31; iccees@rusin.fi ;ICEES newsletter web site:
http://www.arts.unimelb.edu.au/Dept/RussCent/iccees.htlKlubb Samovar


 

Enkät

Detta nummer av Bulletinen kommer per post, tryckt på papper. Det är dyrt
att göra på detta sätt, c:a 2 000 kr per nummer. Frågan är om vi skall
använda våra pengar på detta sätt. För att få en aning om vad medlemmarna
anser i denna fråga har styrelsen beslutat att uppmana alla att helt enkelt
skriva till
Per.Manson@sociology.gu.se
och klart och tydligt ge uttryck för sin uppfattning i frågan. Det är
viktigt, eftersom om det blir en klar majoritet så följer styrelsen detta.
Skriv gärna också andra kommentarer om Bulletinen, men skriv tydligt vad Du
anser om Bulletinens utskick.

Per

 

Konsert måndagen den 16 november kl 19.00

"Resan till Bulat"

med sångerskan Christina Andersson och gitarristen Bo Hansson.

Sånger av i första hand Bulat Okudzjava men också sånger med texter av
Mandelstam, Vysotskij och Brodsky.
Plats: Utrikespolitiska Institutet, Lilla Nygatan 23 (Gamla Stan)
Förhandsanmälan till Marianne Hultberg
(tel 08/698 51 25 )
Vin och ost till en kostnad av 40 kronor.

Om konserten: Christina Andersson kommer att hålla tre konserter i Moskva i
slutet av november. Hon är inbjuden till Moskva av Ryska Kulturfonden och
Nikita Michalkov och kommer där att uppträda till förmån för Bulat
Okudzjava-museet som invigdes i Perdelkino i augusti i år.

 

 

 

Paneldebatt onsdagen den 2 december kl 19.00

"Vart går Ryssland
och vart går dess ekonomiska politik?"

I panelen: Erik Berglöf (Östekonomiska Institutet), Stefan Gullgren (UD)
och Per Månsson (Sociologiska institutionen, Göteborgs Universitet).

Plats: Utrikespolitiska institutet, Lilla Nygatan 23 (Gamla Stan)
Förhandsanmälan till Jakub Swiecicki (telefon 234060)

Vin och ost till en kostnad av fyrtio kronor.

 


 

 

Svenska Paneuropaföreningen
Svenska Atlantkommittén

Inbjudan till seminarium:
Kommande kriser i Europa
- var uppstår de och vem skall hantera dem?

Sedan det kalla krigets slut har - till följd av de våldsdåd som drabbat civilbefolkningen i sönderfallande länder - principen om icke-inblanding i staters inre angelägenheter efter hand fått ge vika för strävan att rädda liv och skydda mänskliga rättigheter.

Det är möjligt att förebyggande diplomati och politiskt tryck hindrat flera konflikter att nå krisstadiet.. Emellertid har vi sett många fall när insatserna kommit först när mycket blod spillts och samhällen förhärjats. Uttalade föresatser om att nästa gång stämma i bäcken har ofta kommit på skam.

Sönderfallsprocesserna i olika delar det f d socialistblocket tycks forsätta och i många fall förvärras. Det är angeläget att nu studera tänkbara kriser i en relativt nära framtid och möjligheterna att hantera dem. Svenska Paneuropaföreningen och Svenska Atlantkommittén har därför äran att inbjuda till ett halvdagsseminarium om detta ämne.

Tid: 25 november kl 13.00-17.00
Plats: Försvarshögskolans samlingssal, Valhallavägen 117

Program:
13.00-13.30 Sönderfallsprocesser i Ryssland och dess omgivning. Professor Stefan Hedlund (Institutionen för Östeuropastudier, Uppsala Universitet)

13.30-14.00 Kommande kriser på Balkan. Balkanexperten Örjan Sturesjö (Institutionen för Östeuropastudier)

14.00-14.30 Det utsatta Baltikum. F d riksdagsman Peeter Luksep

14.30-15.00 Kaffe

15.00-15.30 Staternas eller organisationernas Europa? Strukturella förutsättningar för krishantering. Fil lic Mike Winnerstig (Stockholms universitet)

15.30-16.00 Konkreta resurser för krishantering. Ph. D. Hans-Christian Hagman (Högkvarteret)

16.00-17.00 Paneldebatt. Moderator: Redaktör Kjell Albin Abrahamson (Sveriges Radio)

Välkommen!

Christopher Jarnvall Bo Hugemark
Svenska Paneuropaföreningen Svenska Atlantkommittén

Anmälan senast 23 november

· Per brev till Update Media, Box 15134, 167 15 Bromma
· Per fax till 08-26 64 28
· Per E-post till info@intellectus.a.se eller bo.hugemark@war-and-peace.se


I samtliga fall, uppge

    Namn
    Företag/Organisation
    Adress
    Telefon
    FAX
    e-postadress

 


Bulletin Nr 3/98
Sällskapet för studier av Ryssland, Central och Östeuropa samt Centralasien
Tryckt i Stockholm 1998
Ansvarig utgivare: Susanne Oxenstierna
Bulletinen utkommer med ca 4 nummer per år och kan rekvireras från Susanne Oxenstierna.
E-post: Susanne.Oxenstierna@adm.su.se eller so@ne.su.se
Tel. 08 16 28 74; 16 33 07; 15 91 04
Postadress: Nationalekonomiska institutionen, A7
Stockholms universitet
106 91 Stockholm
Bulletinen finns också tillgäglig på Sällskapet för studier av Ryssland, Central och Östeuropa samt Centralasiens hemsida: http://www.sallskapet.org


[Äldre nummer av Bulletinen]
[Åter till Sällskapets hemsida]