Men trots allt, har denna bok inspirerat mig till en idé: ett ryskt knytkalas i Sällskapets regi. Vad sägs om detta?
Helena Isaksson
E-post: isaksson.language.services@swipnet.se
Elena Hellberg-Hirn
Soil and Soul: The Symbolic Word of Russianness
Aldershot, Ashgate, 1998, 288 sidor.
De flesta som på något sätt har arbetat med Ryssland har någon gång kommit i kontakt med frågor som "vad är Ryssland?" och "vad innebär det att vara ryss?". Dessa och liknande frågor diskuteras i mängder av böcker och artiklar, på filosofiska seminarier och inte minst sent på nätterna i många ryska kök. För en västerlänning kan ryssarnas behov av att finna sin identitet verka något överdriven, men då skall man komma ihåg att de just har förlorat en identitet (som dessutom inte var speciellt starkt utvecklad hos alla) och nu måste forma en ny.
Den rysk-skandinaviska språkforskaren Elena Hellberg-Hirn tar i en nyutkommen bok upp frågan om den speciella "ryskheten" utifrån en analys av ryska symboler. På 250 sidor hinner hon med att behandla och tolka de flesta ryska symbolerna, alltifrån den tvehövdade örnen i statsvapnet ("kycklingen", som den lite vanvördigt ibland kallas), över tsaren som "folkets fader" och betydelsen av den ortodoxa tron till olika mytiska karaktärsdrag hos det ryska folket.
Ett problem med denna typ av kulturanalyser är att tolkningarna ibland kan verka lite sökta. Eftersom symboler till sin natur måste tolkas för att betyda något så handlar det inte om att finna en "objektiva" innebörd, utan att förstå vad symbolen symboliskt refererar till. Hellberg-Hirn löser elegant problemet genom att i inledningskapitlet med hjälp av den ryske filosofen A.F. Losev definiera "a symbol as being a concentrated visual expression of an idea or a notion, based on the structural isomorphism, or analogy, between the symbol and the notion" (s. 7-8). Detta innebär att det viktiga är att försöka tolka vad symbolen refererar till, och det är här som tolkningens "strukturella isomorfism" kommer in.
Det skulle här föra alltför långt att i detalj redogöra för Hellberg-Hirns olika uttolkningar av ryska symboler. Det grundläggande temat är förhållandet mellan "jorden" och "själen" (därav titeln på boken), och liksom många andra tolkare av rysk kultur ser författarinnan Ryssland som fångad i en dubbel symbolism av "bounded containment and unbound expansion" där "Russia seems to express the experience of being a hostage to her own immenseness" (s. 231). På en nivå uttrycker Rysslands huvudstäder denna rumsliga och geografisk men också kulturella symbolik: Från Novgorod, över Kiev till Moskva och S:t Petersburg och inte minst i konflikten mellan de två senaste städerna.
Men behöver inte vara anhängare av Montesquieus klimatlära för att inse att geografi och klimat sätter en viss prägel på en nations kultur. Den berömda symbolen trojkan som spränger fram över den ändlösa slätten är bara andra sidan av Kreml som ett både verkligt och symboliskt centrum för försöket att hålla samman detta oändliga rike.
Ett viktigt problem, som förtjänstfullt tas upp i boken och som många västerlänningar ofta har svårt att förstå, är den ryska myten om att Ryssland "inte går att begripa med förnuftet" (en myt som också Churchills berömda ord "Russia is a riddle wrapped in a mystery inside an enigma" uttrycker). Det gäller för Ryssland, liksom för alla andra nationer, att de kollektiva myterna är sociala konstruktioner, och det är just som sociala konstruktioner de måste förstås. I vårt västerländska språkbruk betecknar ofta begreppet "myt" något som är osant, något som framför allt forskare inte skall befatta sig med. Men det är just hur de olika nationella myterna ser ut som är det intressanta och som skiljer olika kulturer från varandra. Att närma sig en förståelse av Ryssland utifrån diskussionen runt "den ryska idÈn" kan vara nog så givande som att börja med ekonomisk-politisk utveckling, på samma sätt som "the American dream" kan vara en inkörsport till den amerikanska kulturen.
Ryssland är självklart inte omöjligt att begripa med förnuftet, men frågan är om landet går att slutgiltigt "dekonstrueras". Ifråga om en kulturell analys av det slag som Hellberg-Hirn genomför måste alla förväntningar på definitiva svar om vad som är specifikt ryskt och vad det innebär att vara ryss komma på skam. Författarinnan sammanfattar själv bokens viktigaste budskap mot slutet av boken:
"Understanding Russianess may mean less finding the right answers than asking the right questions about the incongruencies of ŒWe, the Russians.¹ Understanding what, or whom, when and where? Culture is in constant flux, and the national myth is repeatedly reformulated. Myths do not die, they mutate. Like any myth, the Russian Idea is not totally decomposable into simple basic ingredients; nor is it totally explicable, because its real power lies in being polyvalent, multi-layered, diffuse, and thus usable in changing contexts and directions. It is emotional, not rational. Poetic, not prosaic." (s. 247)
Detta, hur självklart det än kan tyckas, verkar vara omöjligt att placera in i en vetenskaplig referensram som kräver sträng logik och entydiga svar. Men för att förstå rysk kultur måste man ändå ta med den ryska kollektiva självuppfattningen (eller självuppfattningarna) i beräkningen. Det är detta som boken om den ryska jorden och själen handlar om, och som en kulturvetare som på en gång har en intern förståelse och en distans till sitt ämne lyckas författarinnan komma med flera poänger. Att boken dessutom är välskriven och lättläst gör att boken varmt kan rekommenderas till alla som är intresserade av kulturella sidor hos vår store granne i öst.
Per Månsson
E-post: per.manson@haga.gu.se