Ett problem med att debattera den ryska krisen är att debatten samtidigt förs på olika plan, och att det ofta är oklart vad man avser. Jag kan bara upprepa att min utgångspunkt i debatten är att situationen i Ryssland nu inte är speciellt gynnsam för majoriteten av människor som bor där. Detta kan självklart diskuteras, men jag tar det som en gemensam utgångspunkt.
Varför har det blivit som det blivit?
Här skiljer många forskare och andra bedömare från varandra. Vissa menar, i likhet med Anders Bornefalk (Anders Bornefalks artikel är införd i Bulletin Nr 1/99. reds. anm.), att orsaken till Rysslands kräftgång är att "en tillräckligt radikal och marknadsinriktad reformpolitik inte har kunnat genomföras". Andra, och enligt min erfarenhet är detta en utbredd åsikt i Ryssland både bland allmänheten och många forskare, menar att orsaken just är den ekonomiska reformpolitik som inleddes 1992. Eftersom jag under dessa år, 1991 till 1997, levde i Ryssland i omgångar kunde jag följa vad som hände inte bara i teorin utan även i vardagsverkligheten. Min slutsats är att båda ståndpunkterna ovan har fog för sig, och det intressanta ligger just i att försöka ta reda på varför de på papperet och i teorin så "riktiga" ekonomiska reformer, som till stor del ju har lyckats i andra östeuropeiska stater, har gått så fel i Ryssland. Det är därför med ett mycket stort intresse jag skulle vilja veta mera om Anders' forskningsresultat om "varför dessa reformer inte har genomförts".
Har de ekonomiska reformerna genomförts eller har de det inte?
Mitt svar, oerhört förenklat, är att de har genomförts, men på ett "ryskt" vis. Detta innebär att de inte har genomförts som de enligt teorin borde ha genomförts, och därför faller ingen skugga på den ekonomiska teori som ligger bakom reformerna (jämför de som menar att utvecklingen i Sovjet inte kastar någon skugga på socialismen som idé, eftersom någon "riktig" socialism inte genomfördes i Sovjet). Men här menar jag att det ligger ett intressant och lärorikt problem. Varför har då reformerna inte genomförts eller genomförts på ett "ryskt" sätt?
Enligt mitt sätt att se det och utifrån ett sociologiskt perspektiv så finns det en mängd saker som är förutsättningar för att ett modernt ekonomiskt marknadssystem skall fungera. En ekonomisk marknad är i sig inte mera "naturlig" än ett system med direkt varuutbyte, eller självhushåll eller något annat ekonomiskt system. Den kapitalistiska marknadsekonomi som utvecklats i västvärlden och som spridit sig till i stort sett hela världen bygger på århundraden av utveckling. Några av de idag självklara sociala institutioner som bygger upp dagens marknadsekonomi, privategendomen, penningen, kontraktet etc, har utvecklats historiskt och grundar sig, liksom alla sociala institutioner, på att de accepteras som självklara av en majoritet av befolkningen. Problemet är att dessa sociala institutionerna aldrig fått en chans att utvecklas i Ryssland. Det har funnits embryon (slutet av 1800-talet och början av 1900-talet) och under NEP, men när ryssarna nu "utsattes" för de ekonomiska reformer som var så riktiga (kan givetvis diskuteras) på papperet, så fanns dessa sociala institutioner inte utvecklade. Därför mötte reformerna en rysk verklighet som, och det menar jag allvarligt, som inte stämde med vad teorin förutsatte.
Är det teorins fel att verkligheten inte är som teorin tror?
Det var här som jag i debatten i Stockholm försökte säga att ibland påminner debatten om Ryssland i Väst om Hegels berömda ord: "Om fakta inte stämmer överens med teorin, desto värre för fakta". Jag menar självklart inte att allting i Ryssland är fullständigt olikt väst, men jag tror att en mängd saker som faktiskt är olika har att göra med att reformerna fick de resultat de fick. Här vill jag bara peka på en sak, nämligen det som många Rysslandskännare kallar "det dubbla Ryssland".
Både historiskt och under sovjettiden har Ryssland varit ett delat samhälle, med en elit som tillskansat sig både makt och rikedomar. I den meningen kan kommunistpartiet och dess nomenklatura sägas fullfölja den ryska traditionen från tsaren och hans adel och byråkrati. Frågan är nu varför detta djupt liggande mönster i det ryska samhället plötsligt skulle förändras 1991 så att det ur askan av Sovjetunionen hastigt och lustigt skulle träda fram ett modernt samhälle av västerländskt snitt med demokratiskt sinnade människor och med en elit som gör sitt bästa för att arbeta för befolkningens bästa. Ser man reformerna ur denna synvinkel så medförde privatiseringen att en ny elit (en blandning av den gamla och en ny uppåtstigande elit) kunde tillskansa sig rikedomarna och även ta den politiska makten. Detta kan ju inte teorin lastas för, men väl de människor som borde ha känt till något om Ryssland och dess historia.
Min avsikt är följaktligen inte att kritisera den ekonomiska teorin i sig, den debatten är en annan debatt som förs på andra håll. Jag vill snarare peka på det faktum att genomförandet av reformerna inte har lyckats (eller lyckats alltför väl, sett ur den nya elitens synvinkel), och att orsakerna till detta ligger i den ryska verkligheten. Därför blir det något demagogiskt när Anders Bornefalk frågar om jag menar att "ett stort budgetunderskott och en hög inflation inte utgör något problem för Ryssland? Bör kanske näringsfriheten och den fria prissättningen inskränkas ytterligare för att Ryssland ska komma på fötter? Bör skevheterna i skattesystemet förvärras och de höga skattesatserna höjas ytterligare?". Denna typ av retoriska frågor kan bara besvaras med att självklart är budgetunderskott och hög inflation ett stort problem och självklart skall inte närinsgfrihet etc inskränkas. Men problemet är ju hur den ryska staten skall få in mera medel i ett läge då väldigt många överhuvudtaget inte betalar någon skatt. Det är just nu en ond cirkel (eller en nedåtgående spiral): Ju fler som inte får ut lön, desto färre kan betala skatt och desto färre statsanställda kan få lön. Även många företag undviker att betala skatt.
Hur skall Ryssland komma ur denna cirkel?
Mer av samma vara som genomfördes 1992 och framåt (i verkligheten) och som lett fram till dagens situation? Det är här som diskussionen förs om huruvida Ryssland nu måste bygga på sina egna traditioner och försöka finna ett eget system som visserligen kan hämta mycket från liberal ekonomisk teori, men som också tar med i beaktande de människor och de institutioner som faktiskt existerar i Ryssland. Återigen är problemet att kunna ta hänsyn till en faktisk verklighet när man vill genomföra reformer.
Som alla vet har det ryska folket under århundraden just "utsatts" för den typ av systemskiften som genomförts under 1990-talet. Det är inte konstigt att väldigt många ryssar (jag skulle tro majoriteten) uppfattar detta senaste skifte utifrån erfarenheten att "vad makten än gör blir det sämre för oss". Här tror jag ligger en viktig förklaring till varför ryssarna inte beter sig "västerländskt rationellt" ifråga om politisk och facklig organisering. När har de fått erfarenhet av att "det lönar sig" (om vi skall göra en nyttokalkyl)? När Anders skriver "vad behövs för att ryssarna skall välja att engagera sig i sin egen framtid?" vill jag bara svara: "Det gör de hela tiden". Men inte på det sätt som verkar mest rationellt i ett västerländskt samhälle, inte minst i Sverige med dess traditioner av folkrörelser och nu s.k. nya sociala rörelser (miljörörelse, kvinnorörelse, fredsrörelse etc). Ryssarna engagerar sig i sin framtid när de skaffar mat, när de försöker finna jobb, när de utbildar sig etc. Men frågan är ändå varför de inte engagerar sig kollektiv i landets framtid.
Medborgarsamhälle
Här kommer vi in på ett mycket viktigt problem som uttrycks av den speciella form av civilt samhälle - ett "medborgarsamhälle" där medborgarna diskuterar kollektiva angelägenheter och handlar kollektivt för att uppnå vissa syften - som utvecklats i Ryssland. Liksom ifråga om ekonomisk marknad började ett civilsamhälle utvecklas i Ryssland decennierna runt sekelskiftet 1900 och delvis under NEP, men det avskaffades under Stalin och dök upp igen i form av dissidenter och Samizdat under Brezjnev för att florera åren runt 1990. Frågan är nu varför de rörelser och det engagemang i kollektiva angelägenheter som växte fram då nu i stort sett har försvunnit. Den i debatten refererade artikeln, inte bok, av Shlapentokh (Sjlapentoch, i sv. transkr. red.s anm.) tog just upp detta, och som en av punkterna behandlar han just det som Anders själv tar upp. Jag citerar honom under hans rubrik "The evaluation of virtual outcome: a neglected theoretical issue":
"In several cases people's negative attitude toward possible forms of their participation in collective actions is strongly determined by their belief that these actions have no chance of succeding? This experience can make ordinary people sceptical about the utility of their protest actions and in this way prevent them from starting a movement or joining a movement already in progress. If people do not believe in the possibility of improving their lives, even with potentially effective organizations and available resources, the chance for the emergence of collective action, especially those which use violence, are limited." (V Shlapentokh: "Russian patience: a reasonable behavior and a social strategy", i European Journal of Sociology, vol 36, nr 2 1995 s. 263)
Detta liknar på många sätt Anders' teori om förväntad marginalavkastning, men jag skulle vilja framhålla det kollektiva i erfarenheterna. Den ekonomiska teorin bygger på den enskilde individens ekonomiska rationalitet, och det kan bli problem att överföra denna teori till kollektivt handlande. Men det skall ändå bli intressant att få veta mera om hur Anders Bornefalk tänker sig detta.
Modernitet, identitet, rationalitet
Utifrån de erfarenheter som jag fick under mina vistelser i Ryssland har jag och några andra forskare utvecklat en modell för att analysera just de problem som denna debatt handlar om. Modellen heter MIR - Modernitet, Identitet, Rationalitet: Vardagslivets omvandling i Ryssland - och avser som rubriken säger att studera och analysera hur reformerna tas emot och förankras i ryssarnas vardagsliv. Hittills har vi bara gjort en pilotstudie med ett begränsat antal familjer, men vi hoppas kunna genomföra en större studie tillsammans med ryska forskare. Det viktiga med MIR-modellen är att vi urskiljer fyra sfärer: maktsfären - staten; den ekonomisk sfären - marknaden; civilsfären, eller medborgarsfären; och privatsfären. Tanken är dels att dessa sfärer differentieras i ett samhälles utveckling från ett premodernt till ett modernt samhälle, dels att handlandet i de olika sfärerna följer olika rationaliteter. Eftersom marknaden och civilsamhället har införts ovanifrån i Ryssland har de nya handlingsrationaliteterna i dessa sfärer inte vuxit fram i människornas vardagsliv. Därför upplever mängder av ryssar stora problem med hur de nya arenorna för handling - marknad och civilsamhälle - förhåller sig till de gamla sfärerna staten och privatlivet. Det kanske finns tillfälle att återkomma till denna forskning senare.