Nils Åke Nilsson (1917-1995), professor till slut i (de flesta) slaviska språk vid Stockholms universitet förtjänar åtskilliga äreminnen. Möjligtvis var NÅN inte den smartaste av slavister, kanske inte heller den som höll sinnet öppet för allt det nya som hände i den sensovjetiska ryska litteraturen. Men hans verk som introduktör, sammanfattare av äldre rysk ordkonst - inte minst i de briljanta företalen till "Tidens ryska klassiker" kan ingen överglänsa.
NÅN:s texter i "Ryssland i bild", tvåbandsverket som han utgav tillsammans med Daniel Dolgov och generationskamraten Gunnar Jacobsson, håller fortfarande. Då var det 1943 och NÅN satt på legationen i Moskva som ung student. Sedan blev det "Ryska institutet vid Stockholms högskola" där NÅN samlade, publicerade, undervisade, inspirerade. Professor blev han först sent i livet ("Eine nationale Schande" som hans centraleuropeiska kolleger brukade uttrycka sig när de förstod att han fortfarande bara var underordnad.) Samtidigt föreläste han och föreläste. Många är de studenter som likt en utantilläxa bär på hågkomster av NÅN:s lysande introduktioner till Mandelstam, Brjusov, Ljudevit Stur och Jan Kochanowski. Något svårtillgänglig, en smula onödigt engagerad för ölets historia, var NÅN ändå den som såg till att kring sig skapa en ny generation av ryssvetare, översättare, kulturhistoriker.
Dessutom var han rolig. Det är inte alla som minns hans bidrag till juvenalernas årsbok i Uppsala. Men så här kunde det låta, redan 1943:
"O att det osägbara kunde sägas ut!
Att tanken blev i synlig form förnummen!
Liksom en torso står poeten där till slut
och biter rådvill sig i tummen.
Ej föddes jag att sångargåvan ta emot.
Min trängtan var för djärv och för makaber.
Förkrossad, Höge, står jag vid Din fot
och släpper taget om min A.W. Faber."
Lars Erik Blomqvist
(elev till NÅN)