Det skall sägas direkt. Bo Petersson har skrivit en angelägen bok i ett delikat ämne. Och han har gjort det med en sensibilitet som är respektingivande.
Nationell självbild och regional identitet är inget lättforskat ämne - någonstans - inte heller i Ryssland. Snarare är detta minerad mark, som Petersson emellertid beträder försiktigt och målmedvetet, utrustad med en mängd frågor och solid teori.
Så ägnas bokens första kapitel åt metod, frågeställning och ett gediget mått av självrannsakan. 110 ryska politiker från huvustäderna och regionerna har intervjuats i boken. Petersson undersöker den historiska dimensionen - vilken roll historien spelar för identiteten hos dem han intervjuat; tsartid ställs mot sovjettid - mot nutid.
Den externa dimensionen granskas och de inrikesförhållandena. Fram träder en kartbild lika spräcklig som den ryska federationen. Petersson är väl medveten om att resultaten ingalunda kan betecknas som någon absolut sanning - därtill är han alltför insiktsfull, vilket följande citat visar, ord som tjänar gott som obligatorisk läsning för varje forskare inom samhällsvetenskaperna och humaniora.
| It is, therefore, with a certain sense of humility that I posit that the results presented below will lay out the picture of Rusian self-images as encountered by a scholar having an outsider's perspective. And I do not believe that there exists a safe, untainted, objective way, totally devoid of all biases, of painting that picture. As a scholar with an outsider's perspective, I cannot dissociate myself from the object that I am researching. Neither would, of course, a Russian scholar be able to do so./.../My part of the interaction is evident in several ways, since I have developed and applied the theoretical framework, supplied my interpretations all along,/.../This is the way it should be. There is no objective reality to be uncovered 'out there', and neither should we pretend this to be the case.(s. 40-41) |
Vad gäller Rysslands förhållande till de forna Sovjetrepublikerna (”det nära utlandet”) finner Petersson att sovjettidens tänkande fortfarande är det förhärskande. I den världen var Ryssland en stormakt, en stat att räkna med.
En gryende irritation över USA:s och Nato:s beteende under senare år kan skönjas, men det är inget mot de hot som uppfattades komma inifrån. Detta synes helt klart, även i Peterssons vokabulär: ”...I would like to stress that the overwhelming tendency among my respondents to most of all dread perceived internal threats was consistent and unchallanged over time.” (s. 190)
Till dessa interna hot hör inte minst Tjetjenien. Petersson finner att utpekandet av Nordkaukasus i allmänhet och Tjetjenien i synnerhet fungerat för att cementera etnisk identifikation i Ryska Federationen. Det hindrar att en känsla av civil nationell identitet i Ryssland växer fram, en identitet som innefattar alla ryssländare (rossijane). Detta är oroväckande nog. Mot bakgrund av de senaste veckornas internationella utveckling, då den fundamentalistiska terrorismen även blivit USA:s och Västvärldens fiende, är det väl ingen överdrift att notera att det mörknar vid horisonten.
Gudrun Persson
E-post: gudrun.persson@mbox301.swipnet.se
Ingvar Lundin arbetade i många år åt Sveriges Radio - som journalist, redaktionschef och programdirektör. Nu har han publicerat boken Baltiska judar - fördrivna, förföljda, förintade
Författaren betonar att hans bok inte är någon forskarbragd. Må så vara, men imponerande är den i alla fall. Han har lagt pussel av tillgängligt material samt kompletterat med intervjuer på plats under flera resor. Jag har själv skrivit en del om judiska öden i Baltikum och läst ännu mer, men inget så heltäckande och pedagogiskt om detta.
Alla Bullenläsare vet vid det här laget att Baltikum består av tre sinsemellan mycket olika länder. Inte minst skiljer sig den judiska historien i det som numera är Estland, Lettland resp Litauen. ändå lyckas författaren skildra utvecklingen så att bakgrunden blir begriplig i stort som smått.
Ingvar Lundin påminner t ex om att judar som bodde i städer som Minsk, Kiev, Poltava och Smolensk en gång var litauiska judar. Därför att den medeltida stormakten (Polen-)Litauen omfattade även stora delar av Ukraina och västra Ryssland. Dessa litauiska eller litvakjudar såg som sitt andliga centrum Vilna, dagens Vilnius, förr på jiddisch ofta kallat Jerushalaim de Lite (Litauens Jerusalem).
När kosackerna under 30-åriga kriget gjorde uppror mot sitt polska herrefolk drabbades även judar, därför att en del judar tjänat som skatteindrivare åt den polska adeln. Som så ofta i historien tjänade ett fåtal judar förtryckarna, men nästan alla judar drabbades av hatet och hämnden. Kosackupproret krävde en halv miljon judars liv - 1/3 av dåtidens judar i hela världen.
Lundin skildrar också den senaste mellankrigstiden i Baltikum nyanserat och sakkunnigt. Han nämner kulturautonomin för minoriteter som kom även judarna till del och ledde till att Judiska nationalfonden tackade Estlands regering för dess upplysta minoritetspolitik. Han noterar också det självständiga Litauens unika åtgärd att utse en särskild minister för judiska frågor, men bara fem år senare avgick ministern i protest mot bristande anslag.
Vidare påminns läsaren om sådant som även många balter glömt: t ex att judar drabbades förhållandevis hårdare än någon annan folkgrupp av de sovjetiska massdeportationerna i juni 1941.
En stor del av boken ägnas som sig bör åt Förintelsen. Av Estlands judiska befolkning på 4 000 före andra världskriget, hann flertalet fly österut eftersom den tyska krigsmakten hann dit senare än till Litauen och Lettland; av de kvarvarande dödades nästan tusen personer.
Av Lettlands judiska förkrigsbefolkning på 95 000 mördades nästan 60 000 av de tyska nazisterna och deras inhemska hantlangare. Av Litauens judiska befolkning på 225 000 (sedan Vilniusområdet återbördats från Polen hösten 1939) mördades kanske 200 000. Dessutom dödades några tiotusental judar som skickats till baltiska ghetton och läger från andra delar av det tyskockuperade Europa. Allt som allt förintades omkring en kvarts miljon baltiska judar och minst 300 000 judar i Baltikum (om man räknar in icke-baltiska judar som förts dit under kriget).
De exakta siffrorna kommer aldrig att bli kända. Slutsatsen förblir dock oföränderlig - Förintelsen var den största mänskliga och nationella katastrofen i Baltikums historia. Det blev inte bättre av att de sovjetiska kommunisterna, som föregick och följde efter de tyska ockupanterna, under en av Stalins sjukaste perioder förstörde en stor del av det lilla judiska kulturarv som bevarats.
Andres Küng
E-post: andres.kung@mailbox.swipnet.se
Irina Sandomirskaja
Kniga o rodine: Opyt analiza diskursivnych praktik
Wiener Slawistischer Almanach, Sonderband 50, Wien, 2001.
Recension kommer i nästa nummer av Bulletinen.
Ur den engelska sammanfattningen: This book is an attempt at a critical analysis of some discursive practices of Russian public language. Rodina (The Motherland) is one of Russia's ideological icons, a core element of the lexicon of Russian nationalism and of the empire. As a token of collective identity, it does not only belong to the Soviet political discourse. Its value is supported by multiple lingusitic practices whose figures and symbols can be found both in public and in private discruses of Self and Other./.../
The disruption of the Motherland's ideological discourse and its continuity in the capitalist practices of linguistic exchange, at one and the same time, - this is what makes the present-day linguistic situation in Russia so dramatically intense, whether in terms of politics or in terms of aesthetics.
Roy Allison, Lena Jonson (eds.)
Central Asian Security: The New International Context
Washington, D.C. and London: Brookings Institution Press and the Royal Institute of International Affairs, 2001. 229pp.ISBN 0-8157-0105-5
The strategic reconfiguration of Central Asia creates both opportunities and challenges for the new nations formerly under Soviet rule - Kazakhstan, Uzbekistan, Turkmenistan, Kyrgyzstan, and Tajikistan. As Russia has become more disengaged from the region, these countries have expanded their relations to the south, west and east. The international implications of these processes are only now coming into full focus as the rich energy resources of the Caspian Sea region attract global interest.
In addition, the security risks from issues as the scarcity of water resources or an Islamic revival overshadow more traditional international security concerns.
The authors in this study assess international security problems and examine the security content of evolving relations between the Central Asian states and regional and international powers - specifically the stakes, interests, and policies of Russia, China, Iran, Turkey, and the United states. Wile new possibilities for regional security cooperation in Central Asia can be explored, there remains a danger of destabilising rivalry, which would fracture the region and hamper economic development.
These dilemmas are examined by a team of specialists from western europe, the United States, Russia, and China.
Roy Allison is head of the Russia and Eurasia Programme at the Royal Institute of International Affairs, London. Lena Jonson is a senior research fellow at the Swedish Institute of International Affairs, Stockholm.
Boken kan beställas från UI. E-post: E-post: info@ui.se
Katarina Katz
Gender, Work and Wages in the Soviet Union. A Legacy of Discrimination
Palgrave, 2001.
Ur innehållsbeskrivningen: The plight of women in post-reform Russia is rooted in the combination of the new, untrammelled market system and the old legacy of discrimination. This study is one of the very few that applies standard econometrics to survey-data collected in the USSR. By analysing wage equations for women and men in the Russian city Taganrog, 1989 it shows how legislative equality hid actual discrimination.
It also challenges the conventional wisdom that, for ideological reasons, Soviet manual workers were favoured over the highly educated. The book includes a critical survey of economic theories of gender and wages and an in-depth account of the Soviet wage-system. The final chapter brings the debate up to date by examining gender inequality in the post-Soviet Russian labour market.
Ingmar Oldberg, Jakob Hedenskog
In Dire Straits: Russia's Western Regions between Moscow and the West
FOA-R--01617-170--SE, Stockholm 2000.
Ur sammanfattningen: Rapporten är föranledd av de turbulenta förändringar i relationen mellan Moskva och regionerna under 1990-talet. Den fokuseras på de regioner som är av störst intresse för Sverige.
Studien består av två uppsatser, båda med ett komparativt synsätt. Oldberg analyserar regionalismens rötter i de sex regionerna från Kaliningrad i söder till Murmansk i norr med avseende på deras legala status, militära betydelse, etniska och kulturella identitet, ekonomiska potential och politiska orientering.
Hedenskog ger en översikt över det federala systemet, dess institutioner och lagar med hänsyn till regionernas rättigheter att bedriva utrikesrelationer. Han fokuserar också på utvecklingen av dessa relationer i tre utvalda regioner, nämligen S:t Petersburg, Kaliningrad- och Murmansk-regionerna.
I avslutningen diskuteras för- och nackdelarna med decentralisering i Ryssland under 1990-talet. Frågan ställs även huruvida trenden med recentralisering under Vladimir Putin betyder slutet för regionalismen i Ryssland.
Carolina Vendil
Den innersta kretsen: Det ryska Säkerhetsrådets inflytande
FOA-R--00-01701-170--SE, Stockholm 2000.
Kort efter att Vladimir Putin tillträdde som Rysslands president stod det klart att Säkerhetsrådets roll i rysk säkerhetspolitik skulle öka markant. Såväl utrikes-som försvarspolitik formuleras främst i Säkerhetsrådet. En genomgång av Säkerhetsrådets roll under det decennium som det har existerat ger vid handen att så långt ifrån alltid varit fallet.
Carolina Vendil, forskare vid FOI, reder ut begreppen. Rapporten är en klargörande exposé över Säkerhetsrådet, en institution i rysk politik det talats mer om än analyserats, något Vendil råder bot på.
John Rydqvist
Robotförsvar som symbol och vapen: ABM, NMD och TMD i USA och Ryssland
FOI-R--0072--SE, Stockholm 2001.
Ur sammanfattningen: För tredje gången sedan de strategiska ballistiska robotarnas tillkomst pågår nu en intensiv debatt om robotförsvar. Mycket har skett under de drygt 30 år som ABM-frågorna varit föremål för en bredare debatt. Frågor om skillnaden mellan tillåtna och otillåtna robotförsvarssystem eller kring ABM-avtalets status måste därför sättas i ett säkerhetspolitiskt, juridiskt och tekniskt perspektiv.
Medan USA vill gå vidare med avancerade TMD- och NMD-system som möjligen gör ABM-avtalet obsolet är Rysslands primära mål att se till att ABM-avtalet behålls.