Survival of the fittest

Höstens "ligan"- debatt om Ryssland och dess framtid har varit spännande och bjudit på allt mellan paralleller med den svenska IT revolutionen till frågan om varför ryssarna ännu inte har orkat göra upp med de sjuttio åren av kommunistiskt välde. Tekokaren har ibland nästan kokat över i vårt ryska "kök" när frågan om moral och etik kommit upp: Skulle våra "protestantiska dygder" vara ett rättesnöre att mäta rysk livsstil med? Och är detta "moral"? Kan bara hålla med en otyglad tedrickare om att ryssarnas förmåga till att visa medkänsla, solidaritet och omtanke i den "lilla" världen ofta visar prov på att vara vida bättre utvecklad än den svenska. Därmed inte sagt att detta skulle leda till en bättre samhällsordning i den "stora" världen.

Den store ryske samhällsomdanaren, Peter I, ägnas sedan början av hösten en utställning tillsammans med sin tio år yngre läromästare i praktisk krigskonst, Karl XII, på Livrustkammaren i Stockholm. Vad som skulle ha sagts i ligans kök om Peter den stores reformer, om ligan varit samtida med dessa vill säga, om metoderna för att uppnå resultat, för att inte tala om Peters extensiva dryckesvanor och leverne, kan man bara drömma om. De petrinska reformerna byggde nämligen på "den typiska protestantiska modellen för tillvaron". Denna modell "speglade en pragmatisk värld av konkurrens och personlig framgång .." (allt enligt utställningskatalogen), i motsatts till ortodoxin och det traditionella ortodoxa ryska sättet att leva.

"Väsentligt var att Peter inte tillägnade sig de värden som fanns i den traditionella rysk kulturen." Det gjorde han inte eftersom han tillbringade sin barndom utanför Kreml i byn Preobrazjenskoje, där hans mamma vistades i en slags frivillig förvisning med sina barn efter att alla hennes släktingar mördats under streletsupproret 1682 och Peter den stores (halv)storasyster Sofia fick den reella makten. Det ni kära ligamedlemmar! Skulle vi ha haft en debatt med inslag av den gammaltroende legend som förtäljer att Peter egentligen inte var tsarens son (kanske en självutnämnd "falske Peter" ?) utan en pojke från Tyska förstaden som bytts ut mot tsaritsans nyfödda dotter?

Peter dog 53 år gammal (en ansenlig ålder vid denna tid) 1725 efter att ha ådragit sig lunginflammation efter att ha deltagit i en sjöräddning vid Ladogakanalen och fört iland skeppsbrutna soldater. Protestantisk pragmatism? Det rörde sig dock om soldater, eller kan det tillskrivas hans medkänsla, solidariet och omtanke? Den levnadsglada Katarina I tog över i ett par år tillsammans med Mensjikov, sin forne älskare och Peters vän. Efter att hon avlidit av hjärtbesvär ärvdes tronen av Peter den stores sonson, (via sonen Aleksej i första giftet), Pjotr Aleksejevitj, som alltså blev Peter II. Han var bara 12 år och avled bara tre år därefter.

Överhuvudtaget kan man konstatera att dödligheten och särskilt barnadödligheten var enormt hög vid denna tid. Endast de starkaste överlevde sina barnsjukdomar och uppnådde vuxen ålder. Av Peter och Katarinas åtta gemensamma barn överlevde bara två sina föräldrar, Anna och Elisabeth. Övriga avled i späd ålder, t ex de yngsta barnen Peter (d. 1719) och Natalja (d. i mässling samma år som fadern) blev fyra respektive sju år. Anna gifte sig Hollstein-Gotttorp, och det är hennes son Karl Peter Ulrich, som sedemera ärvde den ryska tronen som Peter III. Via honom kommer Katarina den storas (Peter IIIs änka) släktskap med Gustaf III. Elisabeth är det enda av Peters alla barn som blev regent, som Elisabeth I, 1741-1761.

Hur blir det efter Jeltsin? Kommer reformerna överleva sina barnsjukdomar? Ska ryssarna satsa på att inte bevara traditionella ryska värden eller är det just det de ska satsa på? Vad är den bästa överlevnadstrategin? Och vad är det traditionellt ryska idag?

Nästa Bulletin planeras komma ut i mars. Skicka in manus före 1 mars!!

Susanne Oxenstierna
E-post: susanne.oxenstierna@adm.su.se
Tel. 08 16 28 74; Fax: 08 674 72 08; 15 91 04
Postadress: Nationalekonomiska institutionen
Stokholms universitet
106 91 Stockholm