På ett seminarium den 22 oktober 2002 diskuterade Christian Allerman och Gudrun Persson den ryska militärreformen. Gudrun Persson, som doktorerat på rysk militärreform på 1800-talet, inledde med att ge ett historiskt perspektiv på ryska militärreformer. Hon konstaterade att ett lands försvar inte begränsar sig till att vara dess väpnade styrkor: det är även en spegel av samhället i stort.
Christian Allerman, som varit försvarsattaché och marinattaché vid svenska ambassaden i Moskva, inledde med att ge en relativt dyster bild av situationen inom de ryska väpnade styrkorna. Enligt Christian Allerman utgjorde den sammanslagning som genomförts av de ryska försvarsgrenarna från fem till tre inte ett exempel på en egentlig reform. Allerman framhöll tre anledningar till varför reformprocessen gått så pass trögt i Ryssland. För det första fann ett motstånd inom de väpnade styrkorna på hög nivå eftersom nedskärningar oundvikligen skulle leda till att antalet maktpositioner skulle minska. För det andra hade de låga lönerna gjort att många var beroende av extra jobb vid sidan av det militära. Slutligen genomfördes reformerna i en anda av ”makt och kontroll” uppifrån – vilket sällan befrämjar reform.
***
Den 30 oktober kom Jurij Brodsky till Stockholm och berättade om arbetet med att kartlägga historien om fånglägren på Solovetskij-öarna och Perm 36. Jurij Brodsky är fotograf och bor på Solovetskij-öarna.
***
Den 12 november 2002 inledde Disa Håstad, Patrik Jotun och Gudrun Persson en debatt kring utvecklingen i Tjetjenien och Ryssland efter gisslandramat i Moskva. Gudrun Persson inledde med att ge en bild av hur kriget i Tjetjenien ter sig ur ett strategiskt perspektiv från Moskva. Moskvas främsta motiv till att förvägra Tjetjenien självständighet är att bevara Rysslands territoriella enhet, att stävja den kriminalitet som frodas i regionen samtidigt som ryska Generalstaben har understrukit Tjetjeniens strategiska läge.
Patrik Jotun gav bakgrunden ur främst ett tjetjenskt perspektiv på kriget. Han inledde med att avliva ett par av de myter som cirkulerat om vilka de tjetjenska rebellerna är. Om första kriget var ett tjetjenskt-nationalistiskt krig så har det andra kriget haft delvis andra förutsättningar. Det islamistiska inslaget har vuxit sig betydligt starkare. Patrik Jotun konstaterade samtidigt att det egentligen inte existerar en enhetlig tjetjensk gerillarörelse även om försök till samordning har gjorts.
Disa Håstad gav ett aktuellt perspektiv på läget genom att särskilt anknyta till gisslandramat i Moskva. Hon konstaterade att ett tidigare gisslandrama, det i Budennovsk under det första Tjetjenienkriget, faktiskt ledde till förhandlingar. Dessa gick visserligen i stöpet då den ryske representanten Petr Romanov angreps i Tjetjenien. Först efter att tjetjenska rebeller lyckats genomföra en större offensiv under sommaren 1996 och Dudajev dödats kunde ett fredsavtal nås mellan Moskva och Groznyj. Det ryska agerandet och det andra Tjetjenienkriget har drivit vanliga människor in i Al-Qa’idas armar. En from förhoppning vore att gisslandramat i Moskva skulle leda till förhandlingar. Maschadov skulle då utgöra den mest troliga förhandlingsparten, men Putin vägrar att förhandla med denne. Samtidigt är det omöjligt att nå ett fredsavtal med någon slags reell bas om Moskva endast väljer att förhandla med de Moskvatrogna eftersom dessa i Tjetjenien ses som förrädare. Disa Håstad slutade med en uppmaning till EU att spela en mer aktiv roll i framtida förhandlingar om konflikten.
***
Den 6 december 2002 möttes ett drygt tjugotal av Sällskapets medlemmar på Stadsteatern för att se pjäsen Det allra viktigaste av Nikolaj Jevreinov. Kvällen inleddes med ett mycket stimulerande föredrag av Staffan Skott, som hade översatt pjäsen. Läs Staffan Skotts översättning av Jurij Annenkovs minnen om Jevreinov i detta nummer av Bulletinen. Pjäsen har fått strålande recensioner under hösten och bjöd på en teaterupplevelse utöver det vanliga. För Er som ännu inte haft tillfälle att se Det allra viktigaste finns möjligheter att se den åtminstone under januari-april på Stadsteatern.
Carolina Vendil
carolina.vendil@foi.se