Katarinas sovjetiska upplevelser
Maria Zennström
Albert Bonniers Förlag, Stockholm, 2001
Maria Zennström har gjort det. Det som vi alla tänkte — vi som
av olika anledningar kom att vistas en längre tid i det absurda, outhärdliga,
fantastiska land som just då hette Sovjetunionen: det här måste
jag beskriva! Några gjorde det förstås. I min bokhylla trängs
en hel rad vittnesnödiga från det senaste halvseklet, alla män:
— Jag var först! knarrar Birger Lundberg (Svensk i Sovjet,
Stockholm: KF:s Bokförlag 1948). — Jag var yngst! ropar Harald
Hamrin (Student i Sovjet, Stockholm: Bonniers 1962). — Jag led
mest! kvider Ernst Brunner (Dans på rovor, Stockholm: Bonniers
1983).
Maria Zennströms Katarina går på Filmhögskolan i Moskva.
Hennes anteckningar, konstfullt ordnade i sju “häften“ med ett
varierande antal korta scener (försedda med rollistor) är daterade
1983-1992. Här är det inte lidandet som står i centrum, tvärtom.
Om det hos Brunner — som skildrar en studievistelse i Leningrad på
70-talet — är äcklet, det fula och det dumma som dominerar är
Zennströms bok full av paradoxalt euforiska ögonblick och epifanier.
Drinkare har vackra ansikten, “unga kvinnor i städrockar är alla
goda och tilldragande“ i myllret på ett tåg. Katarina känner
“välbehag“. Vad som orsakar det tycks ofta vara själva blandningen
av människor, människor nära inpå varandra: på trådbussen,
i simbassängen, på gatan, i studentrummen. Boken är en studie
i taktila förnimmelser och fysisk kontakt, frivillig eller ofrivillig —
men alltid betydelsefull (och här ligger förmodligen dess verkliga
exotism för en samtida svensk). Om Brunner excellerar i ett slags grotesk
fysiologism med inbyggd distansering finns hos Maria Zennström en fysiologisk
sensualism (lukter, dagrar, smaker, ljud) som fungerar inkluderande i förhållande
till läsaren, även när det handlar om mindre behagliga ting.
Hela skrivsättet är för övrigt inkluderande. Självklart
och utan förklaring dyker de upp: elektritjkan, en tjastusjka, Glazunovs
ateljé.
Katarinas anteckningar har ett inifrånperspektiv som skiljer dem från föregångarna i genren. Inte en kackerlacka nämns. Men där finns också en dubbelhet: det svenska kryper in i det ryska, det ryska i det svenska — och i svenskan. Smaka på följande formuleringar: “Ira förklarar: Alma tycker inte om när vi använder oss av teknik.“ “Elsa säger att inför högtiden har antagligen fina varor släppts“. “Lida talar: vi är inskrivna vid institutet“. “Han sa att allt är givet eller lånat åt oss för brukande“. “Och ni arbetar? Eller studerar?“
Jag misstänker att också en del av Maria Zennströms presensparticip
är ryska femtekolonnare: “torkande pannan från svett“,
“med händerna tryckta mot bröstet, visande hjärtats plats“.
Det är skickligt. Det är “den Andras röst“ som ockuperar
stilen. Men det sker givetvis inte genomgående; det är en del av
gestaltningen. I övrigt är språket precist och — med en
filmterm — effektivt klippt.
Titeln Katarinas sovjetiska upplevelser har inte bara geografisk, utan
också kronologisk syftning. Och tiden är kanske, utan att veta om
det, bokens huvudperson. Det hämtas kvass på gatan i treliters glasburkar.
Man röker papyrosser. Reser till Riga och Kisjinjov. Hela tiden pågår
tusentals subtiliteter som bara kunde pågå där och då.
Men Katarina (och vi) registrerar tecknen: pizzan, det uppsnofsade Arbat med
sina diskussionslystna folkhopar, augustikuppen. Katarinas sovjetiska upplevelser
tar slut samtidigt med Sovjetunionen. Boken blir, till allt annat, ett dokument
som inte skulle kunna grävas fram ur några arkiv.
I bokhyllan har det blivit oro i ledet. — Jag är bäst! kan Maria
Zennström viska, sedan hon fått Borås Tidnings stora debutantpris.
Och vi som inte gjorde det är tacksamma för att hon kunde, trots att
“allting tar oändligt mycket längre tid, att man inte kan räkna
med resultat!“
Sanna Witt
(MGU 84/85)
E-post: susanna.witt@sh.se
Das Gebet des Herrn in den Sprachen Russlands. St Petersburg 1870. Photomechanischer Nachdruck mit Nachwort herausgegeben von Wolfgang Veenker. Slavistische Studienbücher. Wiesbaden, Harrassowitz, 1971. 92 s. ISBN 3 447 01311 7.
Rozjdestvo Iisusa Christa na 80 jazykach narodov
SNG
Marianne Beerle-Moor (red.)
Institut perevoda Biblii, Moskva, 2000. 208 s.
Här skulle jag vilja presentera två böcker som inte är
nyutkomna precis men ändå mycket intressanta, speciellt i jämförelse
med varandra. Das Gebet des Herrn in den Sprachen Russlands. St Petersburg
1870. Photomechanischer Nachdruck mit Nachwort herausgegeben von Wolfgang Veenker.
Slavistische Studienbücher. Wiesbaden, Harrassowitz, 1971. 92 s. ISBN 3
447 01311 7.
Boken, som är skriven på tyska, innehåller bönen Fader
Vår ur Matteusevangeliet 6:9-13 på hela 108 språk i dåtidens
Ryska imperium.
Bland annat på svenska i tre olika versioner! Den första återger
texten Fader Vår ur Bibeln tryckt i Åbo 1855. De andra två
versionerna är dialekter från öarna Nukkö och Runö
i Estland. Svenskarna där beskrivs som ”der Inselschweden: Eibofolke,
oder die Schweden an den Küsten Ehstlands und auf Runö” (s.43).
De tre versionerna låter så här:
1) Fader wår, som äst i himlom: Helgadt warde ditt Namn. Tillkomme
ditt rike. Ske din wilje….
2) Fader wår, sum är ude himmelen: helgat ware titt namn, tekúme
titt rike, ske tin wille…
3) Daddan won, som er e himmon! Hélit ware titt namne! Tílkume
titt rîk. Skéje wil’jan...
(s. 81).
På de slaviska språken återges texten på ”Altslawonisch,
Slawonisch, Altrussisch, Grossrussisch, Kleinrussisch, Weisrussisch”, samt
på Polska, Serbiska, Tjeckiska och Bulgariska.
I början finns en översiktstabell över språken grupperade i olika språkfamiljer, åtföljd av en beskrivning av varje språk och folkslag. Därefter följer de 108 Fader Vår texterna. På sidan 20 och 21 kan man läsa att några av texterna är hämtade ur prins Lucian Bonapartes samling. När man ser närmast 15 olika alfabet (från det kyrilliska till det latinska, kinesiska, mongoliska, georgiska, arabiska, osv, ibland med kyrillisk eller latinsk transkription) förstår man vilken bedrift detta måste ha varit för tryckkonsten 1870.
Hermann Dalton, som sammanställde boken, skriver om svårigheterna
kring detta på s. 90. I och med att boken publicerades som festschrift
åt Georg Freiherrn von Meyendorf i samband med hans 25-års
jubileum som ordförande i St Petersburgs Evangeliska Bibelsällskap,
hann Dalton inte inkludera Fader Vår på ytterligare 20-30 språk
från Kaukasus och Centralasien som han fick lite senare (s. 91).
Exakt 130 år senare publicerades en liknande bok, Rozjdestvo Iisusa
Christa na 80 jazykach narodov SNG. Marianne Beerle-Moor (red.), Institut
perevoda Biblii, Moskva, 2000. 208 s.
I denna sammanställning finns julevangeliet ur Lukas 2:1-20. Denna polyglott
har inte för ambition att återge alla språken som talas i OSS
utan bara de som Institut perevoda Biblii (Institutet för Bibelöversättning)
arbetar med (s. 7, 9). Här finns representerade ”bara” 80 språk
och bara 4 alfabet. Om Kumyckiska, t ex skrevs med arabisk skrift år 1870
(s.59) så skrivs det år 2000 med kyrillisk (s. 113). Basjkiriska
skrevs med latinsk skrift (s. 59), nu skrivs det med kyrillisk (s. 97).
Däremot kan detta verk berömma sig av att det på elva av språken
är den första litterära text som någonsin tryckts! (På
några av språken har det dock funnits ABC-böcker och grammatikböcker.)
Julevangeliet på grekiska, kyrkslaviska, ryska och engelska finns också
med. Det finns en kort beskrivning på ryska och engelska av varje folk.
Texterna är uppställda enligt språkklassifikationen i Lingvistitjeskij
entsiklopeditjeskij slovar', Moskva, Sovjetskaja entsiklopedija, 1990
(s. 8, 10). De vackra illustrationerna är gjorda av nationella konstnärer
speciellt för denna bok.
Boken har ett ryskt ISBN (5-93943-004-X) och ett svenskt (91-89122-46-1) vilket
avslöjar indirekt att Institut perevoda Biblii började sin
verksamhet ”för 27 år sedan” (s. 7, 9), dvs 1973 just i
Stockholm.
Branislav Kalcevic
E-post: kalcevic@ibtnet.org
Russia and Europe: Putin's Foregin Policy
Yuri Fedorov & Bertil Nygren (eds.)
FHS, Stockholm, 2002
Ur innehållet:
Russia and Europe, or Russia in Europe
Europe in Russia's Security Thinking Today
Eurasianism in the Russian Mentality and Policy Towards Europe
Europe – How Prominent a Place in the Russian Mind?